Övervakning

Dagliga vägningar, inmatning i tabeller. Från det tar vi för varje valp ökning per dygn, jämförelser med syskon, jämförelser med tidigare kullar och detta tar vi sedan ut i grafer och diagram. Faktiskt spännande när man kan göra jämförelser med våra tidigare kullar.

Som synes i grafen nedan utvecklas de små liven alldeles fantastiskt. 

En resa lik Vasaloppet – Nu drar vi repet!

En otrevlig period i livet just nu. En farsot som föddes i Kina sköljer över världen, Vi vet ännu inte hur lång tid det tar innan det är över.

Det var dags för löp på både Mimmi och Sunny, Vi hade planerat dejt för båda med en fantastisk kille i Nederländerna. Vi lämnade Maggie hos Bubblans familj inne i Göteborg för att kunna koncentrera oss på Maggies mamma och moster. Vi visste att vi antagligen skulle sakna vårt lilla glädjepiller under resan men vi ansåg ändå att det var bäst så. Det fanns ju in liten aning av oro för Corona-viruset redan när vi åkte men det skulle bli värre. Mycket värre.

Under den dryga veckan vi var iväg hände MASSOR i världen och vi satt där i Amsterdam och följde nyheter på Aftonbladet och på svensk radio. Några dagar innan vi var klara med dejtandet därnere kom besked om att Danmark stängde sina gränser och att polisen där skulle få hjälp av militären att kontrollera gränserna. Det tog en stund innan jag kunde hitta information om att svenskar och norrmän skulle kunna använda Danmark som transitland på sin resa hem.

På campingen i Amsterdam handlade vi frukostbröd varje morgon, Färskt, nybakat och gott. Plötsligt på söndagen, samma dag vi skulle åka kunde man plötsligt inte betala med mynt eller sedlar längre, Personalen ville inte ha kontakt med någonting. En skylt hade kommit upp som informerade om att endast kortbetalning var möjlig. Efter utcheckning senare samma dag fann vi att trafiken i Amsterdam var aningen glesare än vanligt.

Ju längre vi åkte desto glesare blev trafiken. Vi gjorde ett kort stopp i Tyskland för att tanka men körde sedan ända upp till Flensburg där vi ställde oss utanför Citti Park för övernattning. På ställplatsen var det ovanligt många husbilar, 12-13 stycken. Det var några svenskar där men vi gissade att några av bilarna med andra nationaliteter avvaktade om det skulle komma regeländringar så även de skulle kunna resa norrut genom Danmark. Här fick vi via radio information om att Nederländerna som vi just lämnat stängt alla restauranger , caféer osv.

På måndagen skulle vi handla lite innan fortsatt resa. På Calles, som vi nästan alltid besöker, brukar det vara väldigt trång och ute är det nästan alltid svårt att hitta parkeringsplats. Men inte denna gång! Vi var HELT ensamma inne i butiken! Det bruka svämma över av kunder! Jag plockade upp min telefon för att se om det på deras hemsida stod något om att det var stängt i butiken i Harrislee, men inte då, det var öppet som normalt.

Då var det dags för att se om vi blev insläppta för genomresa genom Danmark. Det första vi upptäcker: Den gränspassage där vi alltid åker igenom på hemvägen var stängd och igenbommad. Vi fick leta oss till gränsövergången på stora motorvägen. Vi blev positivt överraskade när det inte var nån kö alls! Man vi blev inte direkt insläppta utan vinkades åt sidan. Där kontrollerade en militärpolis våra pass och vi fick bedyra att vi var på väg hem till Sverige. Han önskade oss trevlig resa och vinkade igenom oss. På andra sidan gränsen, inne i Danmark var det kö. Dryga halvmilen av stillastående bilar. Tyskland hade just stängt gränsen mot Danmark! Dessutom skulle Tyskland dagen efter stänga alla ”icke nödvändiga” affärer! (Jag vet inte om sortimentet på Calles kan kallas för ”nödvändigt” men kanske är det så.)

Vi körde rakt genom Danmark och upp till Örkelljunga för att övernatta. Jag fick besked från jobbet att jag inte var välkommen dit utan skulle arbeta hemifrån kommande veckor och avtalade därför med chefen att jag skulle komma runt Borås och hämta dator och lite annat på hemvägen. 

Ja, en resa där vi kände att likt Vasaloppet hann vi precis fram till nästa punkt innan repet drogs precis bakom oss. Det började ju faktiskt redan hemma. Hade Mimmi och Sunny valt att vänta en vecka med löpstart hade vi inte ens kommit iväg!

Nu är det bara att hoppas på att det ”tagit sig” för dem, för den ena eller för båda! Allt rörande hundrelaterade händelser verkar vara avblåst fram till iallafall juli, så det finns tid för småttingar hos oss!

Midvinternattens köld är hård…..

….eller ”-Näe, tvärtom!”
Idag är det första februari och vi har knappt haft minusgrader än i vinter. Jag är osäker på om jag upplevt en sådan mild januari innan. Det har hänt massor sedan senaste inlägget såklart, då det är länge sedan senaste inlägget. Det är ju mest vid valptider det uppdateras på denna lilla web. Jag har istället hållit på med lite annat diverse smått och gott. Jag har köpt ny bil och sålt den gamla, vi har varit på höstresa i Belgien och Nederländerna, jobbat med perroklubben, gjort en del webarbete både för oss själva och lite externt, bl a i en webshop för hundtillbehör. 

På vår höstresa i Belgien/Nederländerna passade vi på att träffa Truffel och hans mamma Mocca.  Truffel kommer bli pappa till Sunnys nästa kull om allt går som tänkt. Skulle Mimmi löpa samtidigt som Sunny kanske det blir två kullar samtidigt med Truffel som pappa. Det är för oss något av en drömparning, han är en otroligt trevlig och snygg hund. Vi har ju träffat hans mamma Mocca vid flera tillfällen och vi vet att även hon är en makalöst trevlig hund.

På sista bilden nedan är det Truffel tilsammans med sin mamma Mocca.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I Amsterdam bodde på på samma camping där vi alltid brukar bo, Camping Zeeburg. Sommartid är det väldigt fullt här men när vi besöker är det off-season och det finns gott om plats.  Vi närmar oss nu nästa resa dit då vi ska träffa Truffel och hans familj igen. 

 

Ny kull hos Bubbelmammas!

20190615 blir födelsedagen för sju hundar från Bubbelmammas ”Topp-kull”! (När de senare namnges förstår ni varför! 🙂 ) Tilda fick tre killar och fyra tjejer och nu börjar en ny period med en massa matande och bajsande. Samtidigt har vi ju våra egna tre flickor som ska ha sitt.  -Ja, tre, Bubblan flyttade till egen familj inne i Göteborg tidigare i år. Ett härligt par som fick en härlig hund!

Jag kommer härinne lägga ut nån film då & då från ”livet i lådan” med väldigt ojämna mellanrum. Kika gärna in nångång ibland för att se om det kommit något nytt!

Höstresa 2018

Jag kanske skulle skriva ner några rader om vår senaste resa. Jag skrev inget under själva resan, så såhär en månad i efterhand blir det kanske inte så detaljerat som man skulle hoppats. Samtidigt slipper man ju läsa om alla oväsentligheter 🙂  Som ”vanligt skriver jag en hel del för att själv kunna gå tillbaka och minnas; ”Vad hette det där stället nu igen” och ”aldrig mer” osv.

Vi hade planerat denna resa sedan en tid men bokade våra campingställen ganska sent. Bara en vecka innan började vi kika på vilken runda det var och se vad det fanns för vinteröppna campingar i närheten av resvägen.

Första etappen bestod i resa ner till Odense. Det finns en ställplats där som en husvagnsbutik fixat. Det är verkligen bara en plats att parkera men det räcker ju oftast för oss. Det finns en fördel och det är närheten till varuhuset Bilka. På morgonen har de frukostbuffé för 10 danska kronor! Inte så omfattande buffé som på hotell men väldigt bra iallafall. Man betalar 10 kronor för allt käk men får betala för dryck, som t ex 15 kronor för en kopp kaffe. Denna gång blev det mycket skinka, ost och salami för mig då jag just nu är i en period då jag ratar bröd och all annan kolhydrat.

På vår väg mot Karlsruhe där första helgen skulle tillbringas hade vi bokat en camping, Am Hohen Hagen. Vi kom dit ganska sent men hade blivit hänvisade till plats via epost och efter lite letande fann vi den i mörkret. Sommartid är nog denna camping en riktig pärla. Det saknades nog ingenting här. Det fanns vattenland, beachvolleyplan, minigolf, lekplatser och allt annat. Serviceutrymmena var väldigt rena och fräscha. T. om. på kemtoatömningen var det väldigt rent och välordnat.  Efter en natt på denna plats var det dags för resa till Karlsruhe.

Vi kom fram till mässområden hyfsat tidigt på fredagen och fann en stor fin plats att parkera på. Det var kanske upp mot 50 husbilar här innan men det var ändå inte halvfullt. Som för det mesta i Tyskland var det välordnat, så t ex elanslutning gick som en dans till alla.

Lördag och söndag var det två dagars utställning . Lilla Maggie debuterade – med den äran, skötte sig lysande och fick superfin kritik båda dagarna.  ?❤  Bubblan briljerade och fick nya titlar i veteranklass, hon är nu både ’Alpensieger’ och Baden-Württembergsieger’ 2018.

 

 

 

 

 

 

På söndagen kom parkeringspersonal och ville ha betalt. Vi frågade om det var OK att stå kvar till måndagen och det var inga problem. Elen fick vi också behålla.

Nästa natt var det bokat camping igen. Detta ställe hette ’Waldcamping Glüder’ och låg i Solingen. Det var väldigt kuperat och jag var glad att det inte var halt eller snöigt, då hade det blivit väldigt svart att  ta sig dit. Själva campingen låg väldigt naturskönt men kanske lite FÖR mycket kuperat för att Sonja skulle uppskatta promenadmöjligheterna. Jobbigt för trasiga knän.  Vi ger ändå ganska bra betyg till denna camping. Det var trevligt och helt OK. Antalet fastboende campare vittnar om att det är uppskattat. Då det var lågsäsong fick vi även här tillstånd att lämna lite sent, annars får man kanske respektera utcheckningstiden.

Efter detta tog vi oss till Pröbster See. På detta ställe har vi övernattat tidigare. Det är en ställplats utan någon som helst service och det ligger i en park. Själva ställplatsen är en stor parkeringsyta där det reserverats 6 st  stora platser för husbilar. Väldigt lugnt och med fina omgivningar. Här var första natten vi behövde starta gasolvärmen i bilen, vi hade klarat oss utan detta innan då vi inte tycket det var tillräckligt kallt eller hade el att köra elvärme på.

Så var det dags för en ”husse-dag”. Vi fortsatte till Nederländerna och ett besök på Obelink. Ett enormt varuhus med bara fritidsprylar. Allt från skokräm till husvagnar! Vi har dock lärt oss sedan tidigare att det inte är något billighetsställe och att man inte ska luncha där, men det är väldigt kul att ranta runt bland alla grejer. Fick ändå ihop en rejäl kasse bland annat fann jag ett par Merrell vinterkängor som fick följa med mig.

Från Obelink i Katwijk var det inte långt till Cuijk där vi fått som ”tradition” att stanna till på hotellet och äta. Väldigt god mat, den är tillagad av riktiga kockar och är kanske lite dyr. Men fantastiskt god. En gourmetupplevelse! Tack till Sonja för denna goda måltid! Natten därpå vildcampade vi på vår inofficiella, egenhittade plats. Vi har stått på denna plats ganska många gånger nu. Morgonen efter det var det inköp på Lidl i Cuijk, inköp i Niemegen och en kort resa till campingen utanför Niemegen. Väldigt få campare här, jag tror det var en till, utöver oss själva. Skönt att få duscha och fylla färskvatten.

Sedan var det fredag och resa till Kortrijk i Belgien, där det var dags för utställning i dagarna två.  På lördagen gick det väl sådär. Maggie blev en domarfavorit men hon är så ung ännu att hon bara kan få hederspris. På söndagen gick det bättre. Mimmi fick ett belgiskt cert och ett CACIB! Då hon redan är internationell champion ramlade CACIB.et ner på …..SUNNY. I och med detta blev Sunny internationell utställningschampion!!

 

Vi avslutade söndagen i finalringen. Sonja visade lilla Maggie och jag visade mormor Bubblan som var bästa veteran. Vi var inte klara här förrän 18.15 och vi hade en lång resa framför oss. 03.30 var vi ändå framme i Flensburg där vi övernattade utanför Citti Park. Här följde, efter några timmars sömn, en shoppingdag på Citti och på Calles. Julmarknaden vid Citti hade inte riktigt kommit igång, det var det lite för tidigt för. Kanske tråkigt, de brukar ha en del roliga saker där. Nåväl, vi kom iväg, stannade för hundrastning vid Antvorskov i Danmark och drog sedan upp till Örkelljunga.

Sista  dagen på resan var det husbilsdrömmande i husbilssäljarens stora affär, pizza och ta de sista milen på vägen hem.

Det var väl i korta drag denna höstresta.

All things must come to an end

Dags att tömma ut en massa nyheter. Har precis, tyvärr, tvingats att ta byta ut och ta bort det tema jag haft på Bubbelbabbel. Den passade så väldigt bra på webbplatsen men själva temat underhölls inte av skaparna till det. Jag försökte väldigt länge att försöka få igång det efter den uppdatering webhotellet gjorde av databasplattformen. Jag är ju en av de första att stödja uppdateringar av det mesta då det ofta handlar om att ändringarna initieras av säkerhetsbrister. Men i arbetet med att försöka hålla temat opåverkat steg frustrationen i snabb takt. I debugläge kom en hel massa FELAKTIGA felmeddelanden och jag började nästan koka. Mycket felsökande i htmlkoden och med mina ändå begränsade kunskaper i kodning blev det väldigt svårt. Denna lilla blog är ju dessutom mest för mig själv och blir oftast bara någorlunda aktiv när vi har valpar i huset. Det slutade med att jag alltså fick byta till ett väldigt tråkigt tema, men jag ska se vad jag kan göra åt det vid senare tillfälle.

Det har hänt en hel massa sedan senaste inlägg. Flera resor och massor med utställningar. Maggie har blivit större och äldre och har dessutom varit med om sina första utställningar, dock än så länge bara som träningstillfällen. På vår höstresa till Tyskland/Belgien gjorde hon sin utlandsdebut! Jätteduktig, hon gjorde allt så bra som vi kunde önska. Sunny blev C.I.B i Belgien! (FCI lär ju ta en väldigt lång tid på sig att registrera det, men vi har ju koll ändå!)

Under tidiga vintern blir det lungt rörande utställningar eftersom alla våra hundar nu är klippta. Vi pratar väl nu kanske februari innan det finns tillräckligt med päls för att det ska vara lönt att åka iväg med de små.

Vi har börjat leta efter hanhund som vi ska ha som pappa till nästa kull. Tiken lånar vi in denna gång, det blir Tilda från Bubblans andrakull. En väldigt fin och trevlig hund, lite mindre i storlek än våra egna. Vi har ju ambitionen att få ned storleken litegrann mot de tidigare kullarna. Vi hoppas att våra egna är snälla mot henne när det väl är dags för valpning.

Valpgänget som flyttade ut i somras har nu vuxit upp och passerat halvåret. Vi har en hel del kontakt med dessa valpköpare och det går så bra för alla våra små. Det är precis som det ska! 🙂

Herning 4-5/11-2017

En liten Danmarkstur. Denna gång valde vi att åka med båt från Göteborg. Herning ligger ju ganska långt norrut i Danmark, så att åka via Öresundsbron hade varit ett sämre alternativ denna gång.

Vi har ju nära till Stenaterminalen i Göteborg, kanske fyra mil. Eftersom Sonja efter senaste turnén fortfarande satt i gips valde hon att, mot alla regler, att stanna kvar i husbilen med hundarna. Man får ju absolut inte stanna på bildäck under färd, men vi ansåg att det skulle bli för svårt att förflytta oss och hundar med hennes gipsklump runt foten. För att underlätta resandet lite hade vi placerat ut Bubblan hos fosterfamilj några dagar. Hon bodde hos familjen Härnvi och sin son Zorro.

Vi ankom till Fredrikshamn ganska sent och jag skulle leta upp en övernattningsplats direkt vid ankomst. Vi hade året innan besökt ett friluftsområde, eller kanske mer en park, där vi nu tänkte oss övernatta. Trots att jag vagt kände igen mig hittade jag inte dit. Vi trixade runt lite och stannade till slut vid en ”lussebulle”, alltså vid någon sevärdhet av något slag. Det var mörkt, fuktigt och dimmigt så vi såg inte så mycket av vart vi hamnat.

1280px-Bangsbo_Fort_Kanon
På fredagsmorgonen var det lite bättre väder. Det var fortfarande lite fuktigt och rått men i alla fall ingen dimma. Jag insåg att jag lyckats parkera precis i närheten av Bangsbo Fort! Det var ju spännande! Härifrån hade man en makalös utsikt över Fredrikshamn och Kattegatt. Detta fort anlade ockupationsmakten Tyskland år 1940. Det huvudsakliga syftet med anläggningen var att skydda den strategiskt viktiga hamnen i Fredrikshamn som dels användes av den tyska marinen för operationer i Kattegatt och Skagerak samt för tyska sjötransporter till och från Norge. Idag är 10 av anläggningens c:a 70 betongbunkrar öppna som museum för allmänheten. Resten tjänar fortfarande militära syften. Detta ställe ska absolut besökas igen när det är varmare! Tror även Sonja var lite intresserad, dock mer av promenadmöjligheterna än av historiken, så ett återbesök får ske när hennes fot är OK igen.

Efter frukost gav vi oss av igen. Vi körde genom Fredrikshamn för att stanna till vid Lidl. Färskt bröd och pålägg vill man ju ha! Det blev till slut lite av varje (som det alltid BRUKAR bli) innan vi satte kurs mot Herning. Vi höll oss på de lite större vägarna, det blev kanske aningen längre men i tid var det nog ungefär detsamma.

I Herning hade vi ju varit ett par gånger tidigare, så det var inga nyheter. Incheck vid grindarna, leta ledig plats och elanslutning på eget bevåg. Vi var denna gång tidiga till platsen. Det innebar att vi kunde placera oss ganska nära entrén till utställningshallarna. Det fanns t om trevliga människor som hjälpte till att placera in oss rätt och någon justerade sin bil någon meter för att vi alla skulle få plats. El hittade jag bara 10 meter bort. Där vi stått tidigare år var det nu en blandning av stora vattenpölar och lerhål. Skönt att slippa dessa utmaningar för åtta små hundfötter!

Sunnycert
Lördag och utställning. Eftersom Matte hade dubbla kryckor och en eländig fot var det Husse som fick uppdraget att visa upp hundarna. Gjorde nog inte bort mig helt. Mimmi blev BIM, bäst-i-motsatt-kön, och Sunny fick Excellent och CK. Eftersom Mimmi redan var dansk champion, ramlade Certet ned på Sunny som blev DANSK UTSTÄLLNINGSCHAMPION!! Oj, så roligt! Vår lilla tokiga, roliga, knasiga lilla hund! Och det var Husse som fick hålla i snöret när det hände!  🙂

På söndagen gick det inte riktig lika bra. Denna dag var det ”Dansk vinnare” och det var denna dag som Mimmi skulle vara bäst tänkte vi. En sur ungersk domare satte den som var trea på lördagen som vinnare på söndagen. Mimmi var tvåa och Sunny trea bland tikarna. Lite surt kanske, men vi gladde oss ändå åt Sunnys championat från lördagen.

Några hade väldigt bråttom ifrån Herning. De skulle med en båt från Grenå till Varberg redan vid 17-tiden. Vi hade betydligt mer tid och kunde ta det lugnt. Vi smög iväg och körde först till Randers, där vi hittade en kinarestaurang som var öppen. Helt OK mat där, varken överdrivet dålig eller överdrivet bra, men det funkade. Vi var helt ensamma på restaurangen som precis hade öppnat när vi kom. När vi kom till husbilen tog vi en kort promenad med hundarna innan vi åkte mot Fredrikshamn igen.

Hemresan blev väl nästan som en repris på utresan. Sonja stannade i bilen med hundarna, själv gick jag upp på båten. Det var väldigt många som försökte hitta någonstans att sova, jag var omgiven av människor som låg och sov i den soffa jag satt mig i för att surpla kaffe och lösa korsord. Det var bara ”chaufförsrestaurangen” som var öppen men det fanns som tur väl var i alla fall kaffeautomater!  (C)

Nere på bildäck var det lugnt men vansinnigt kallt. Vet inte hur många filtar och täcken Sonja dragit på sig men hon var stelfrusen ändå. Hon och hundarna var glada när jag till slut dök upp för att köra de sista milen hem och vi landade hemma runt kl. 03. Vilken tur att jag tagit ledigt dagen efter!  🙂

Höstresan 2017

Lääääääänge sedan senaste inlägget! När det inte är valptider är väl besökarantalet ”noll” här i min skrivhörna. Jag har dock skrivit lite ”vid sidan om” hela tiden och material saknas inte. Sitter ofta och knappar på lilla surfplattan när vi är ute och åker. Jag har några berättelser från våra resor att delge världen.  🙂

I samband med att Mimmi nu väntar valpar ska denna blogg åter komma igång. Om några veckor blir det liv i luckan och våra valpköpare har ett ständigt behov av att få se bilder och filmer på sina små rultingar. Kanske vill de också läsa om våra äventyr som vi är ute på med husbil och hundar. Annars går det bra att scrolla vidare! 🙂

Jag ”återstartar” Bubbelbabbel med en liten historia om vår höstresa som vi gjorde 2017:
<-><-><-><-><-><-><-><-><-><-><-><-><-><-><-><->

Resan hösten 2017 

Det var äntligen dags för en liten runda med husbilen igen. Liten och liten förresten, det skulle bli två veckor och vi skulle passera igenom Danmark, Tyskland, Frankrike och Belgien. Besöka hundutställningar i de tre sistnämnda. En del av anledningen till resan var att Sonja ville fly landet pga sin jämna födelsedag. Första etappen påbörjades lååångt efter vad jag trott. Jag stressade hem från jobbet och antog att vi skulle åka vid 3-tiden på eftermiddagen. Vi kom iväg kl. 21. Säkra på att få en övernattningsplats utanför Bengt i Örkelljunga styrde vi ditåt. Döm om vår förvåning när det var fullt där! C:a 30 bilar på plats, så det var bara att tänka om. Vi ställde oss framåt 00.30 vid Skåneportens rastplats istället, 500 meter från där vi först planerat.  

Onsdagen den 27/9 var det Sonjas födelsedag och vi firade genom att jag tog en sväng inne på husbilsfirman medan hon och hundarna var ute och gick. Dagens köretapp var låga 30 mil bara och vi hamnade i Odense. På Bilka käkade vi och bestämde oss för att handla nästkommande morgon. Bilka har nämligen frukostbuffe för 10 kronor. 10 kronor! -Ja, du läste rätt!!! Vi stod på natten utanför en husbilsfirma där det skulle finnas en ställplats enligt ADACS ställplatsapp, men trots att vi kommit rätt hittade vi inte själva ställplatsen men vi stod där ändå. 

På morgonen därefter vände vi tillbaka till Bilka. På Bilka kan man köpa frukostbuffe för 10 kronor! -Ja, du läste rätt; Ät så mycket du kan för tio kronor! Visserligen kostar drickat, men 15 för kaffe och 10 för resten måste ändå vara väldigt billigt. Efter frukost åkte vi vidare, denna gång stod Flensburg på GPSen. Det var inte långt att åka så vi kom fram i bra tid för ett besök på Calle i Harrislee intill Flensburg. Inte mycket dryckinköp, det blev mest lite färdgodis. Sonja bestämde sig för att promenera till Citti Park i Flensburg och jag skulle ta husbilen. Vi har stått några nätter utanför Citti och tänkte göra så även denna resa. När jag kom fram fann jag att parkeringsplatsen var avstängd för renovering och beläggning. Var tvungen att tänka om och parkerade på ”vanliga” bilparkeringen istället. Medan jag väntade på Sonja och hundarna kikade jag på nätet om alternativ till ställplats att stå på under natten.  

Jag väntade och väntade. Och väntade. Ingen Sonja, inga hundar. Tröttnade på att sitta i husbilen och bara glo så jag gick in på Citti Park istället. Besökte ett par butiker och strosade runt. Satte mig i en skinnfåtölj därinne och studerade människor en stund. Messade Sonja att jag väntade därinne varpå hon ringde tillbaka bara för att berätta att de var vilse. TROTS GPS och google maps. Suck. Jag satt kvar en stund till därinne och kikade innan jag vände åter ut till husbilen med mina inköp jag gjort. Efter lång väntan kom de ändå till slut. Hundarna var tämligen trötta efter virrandet i Flensburg och lade sig på stört medan Sonja och jag gick in och provianterade på Citti Markt. Lite sprit, lite livsmedel och varsin låda med kinamat på vägen ut. 

Vi chansade sedan på att det skulle finnas ställplats på andra sidan hamnen, intill där det ligger en del finare fritidsbåtar. Det fanns plats. Det var sagt att det skulle finnas 20 platser, men det var nog redan 30 när vi kom, men vi knödde oss in. Otroligt lugn och fin plats att sova på, den. platsen lägger vi på minnet.  

Nästa dag var förflyttningsdag, vi skulle ta oss till Rostock. Sonja och hundarna skulle gå till Famila-affären, ”den ligger bara ovanför backen där”, sade Sonja. Jag skulle köra runt och möta upp utanför affären, en liten tur på sex minuter. Två timmar(!) senare kom de. Det måste varit en fantastisk backe, kanske nåt att åka alpint i, från Famila-affären och ned mot hamnen? [Symbol] Väldigt vad vissa kan navigera fel. 

Resan till Rostock gick bra. Eller Rostock kanske är fel att skriva, vi hade bokat övernattning på Camping Schwaan, ett par mil från Rostock. Som vanligt var det väldigt mycket vägarbeten och stillastående köer, men navigatorn lotsade oss via småvägar så vi slapp dessa tråkigheter. Roligt att få se lite av landsbygden samtidigt, även om det var stressande för att hinna fram innan campingen stängde. Vi hann fram och checkade in. Campingen var mycket bra, rent och snyggt överallt. Ganska låg beläggning men det är väl inte annat att vänta i början på hösten. Skönt att ha el, kunna ladda mobiler och powerbanks och kunna gå iväg och duscha. 

På lördagseftermiddagen åkte vi så in till Messehalle i Rostock inför söndagens utställning. Vi hittade en plats att stå på och en elkabelsrulle att stoppa in vår elsladd i. Några små bjäbbiga hundar störde till en början men efter de gått och lagt sig vid 22-tiden var det ganska lugnt på parkeringen. Framåt efternatten började ett lätt duggregn. Väckning kl. 07, och så vidtog de sedvanliga förberedelserna inför utställning; Frukost, göra iordning kärran med bur och stolar och sedan omklädning till snyggkläder, eller ”cirkuskläder” som jag kallar det. Denna gång för att finnas tillhands som ”backup” om Sonjas bråkande fot inte skulle kunna hålla tempo. 

På plats inne vid ringen var det en lång väntan på att alla de raser som var före oss skulle bli klara. Det var nog sex-sju raser som skulle bedömas före. Flera passerande sällskap visade stort intresse för våra hundar och det blev mycket pratande och förklarande under tiden vi väntade. Till slut var det vår ras. Lite blandad kompott men en liten valp blev jag väldigt förtjust i, den hade en härligt teckning med bl a ett helt svart ben på den förövrigt mestadels vita kroppen. Ett fint svart fält på huvudet var det också. En ungtik blev utslängd direkt då den gjorde ett par utfall mot domaren, och det får de ju absolut inte göra. Rätt av domaren att avbryta, det blir hem och träna på att låta folk komma och böja sig över hunden. 

Mimmi däremot, skötte sig utmärkt och fick fin kritik. Hon blev bästa tik, blev bäst i motsatt kön och vi fick Cert! Hon har nu tre av de fem cert som behövs för att bli tysk champion. Det måste dock gå minst ett år och en dag mellan första och sista så det sista får vi vänta med. Vi ville fira med att äta ute, men vart vänder man sig en söndag då hela Tyskland är stängt? Jo, vi lyckades hitta ett alldeles fantastiskt ställe som låg i ett bostadsområde en bit från Rostock Messe. Kartoffel Stue hette stället och kunde erbjuda riktigt lagad mat till både Sonja och mig. Sonja äter inte kött men fick någon slags potatis/rotfruktsgratäng och jag valde schnitsel som jag t om HÖRDE hur de bankade på innan tillagning. Väldigt god mat på detta ställe, definitivt ett ställe som vi återkommer till. 

Trötta och nöjda stannade vi utanför Calles i Rostock inför natten. Ingen officiellt ställe men vi har bott här tidigare och då har det varit lugnt. Så även denna natt. Granne med Calle ligger Lidl så det blev nybakat bröd till frukost. Sedan en inköpsrunda på Calle innan vi i regnet pressade in våra inköp i husbilens sidofack. Det hade börjat regna på morgonkvisten och det fortsatte under flera timmar. 

Sedan var det dags för ett lite längre körpass i bilen. Vi tog oss till Bockenem där jag hittat en ställplats som enligt beskrivningen verkade OK. Vi hittade rätt plats och det fanns bara en husbil där före, så där fanns det plats. Ställplatsen låg inne i staden intill en idrottsplan och det var tyst, lugnt och skönt. Under kvällen anslöt ytterligare en husbil, så vi var tre som nattade där. Sonja hittade en park precis intill så det fanns bra promenader också i närområdet. Detta var en bra plats att stå på, den sätter vi upp på minneslistan. Vissa vill ju ha full service överallt med toa, dusch osv. Vi står gärna ibland en natt eller två utan dessa faciliteter och här fanns ingen service. Och gratis var det! 

Eurocamp Lienen. Ja, så hette nästa ställe på vår resa. Återigen en del mil att avverka. Vi kom till campingen som låg vackert på sydsluttningen av Holperdolperdalen (jo, det hette så!). Vi blev välkomnade av innehavaren som knappt kunde någon engelska alls. Vi blev anvisade två alternativ att parkera oss på men när vi kom upp dit var båda redan upptagna, innehavaren hade nog ingen vidare koll. Sonja, Mimmi och Sunny gick till receptionen och fixade så att vi fick stå på stenläggningen direkt utanför servicehuset. Det fixade sig alltså till det bättre! Det var kanske inte fullbelagt, men det var väldigt många som bodde här såhär i början av oktober. Det jag blev besviken över var att mobiltäckning saknades och vi stod tydligen helt galet för att få wifitäckning också trots att det skulle finnas antenn på servicehuset intill. Jag hade tänkt att få surfa och uppdatera mig men det smög sig alltså.  

Promenadmöjligheter fanns enligt Sonja i massor och vi båda var överens om att det kändes väldigt rent och fräscht i hygienutrymmena. Varmvatten fanns i massor för dusch. På det hela taget en bra campingplats en bit ut på landet. Vägarna var smala men det gick bra. 

Onsdag 4/10. Vi var då bara 12 mil från Winterswijk i Holland. Vi hann med ett tvåtimmarsbesök i Obelinkvaruhuset innan de stängde. Egentligen ska man nog ha två dagar på sig för att lulla omkring inne på detta varuhus. Nästan dubbelt så stort som Gekås i Ullared, men med bara fritidsartiklar. Allt från husvagnar till grillbriketter och fotbollsskor. Utan nåt egentligt att handla blev det bara några småprylar innan vi vände ut till parkeringen igen. Obelink är inte så smarta att de tillåter övernattning på parkeringen. Jag menar, om de ställde dit en sopbinge och tog 10 euro per natt för övernattning skulle det säkert gå ihop tillsammans med de inköp som görs i varuhuset. Och med den distinkta inriktningen just mot fritidsmarknaden. Eller gör varuhus som Gekås fel, som satsar på ställplats och camping nära varuhuset? 

Efter Obelink åkte vi tillbaka över gränsen till Tyskland. 2,5 mil för att komma till nästa övernattningsplats, denna gång i lilla Borken, på Pröbstinger alle. I en parkliknande miljö, intill s:t Ludgerus kyrka fanns en parkering med dedicerade husbilsplatser. Vad jag uppskattar mina ställplatsappar! Det verkade som om denna parkering tjänade som boendeparkering, vilket det inte såg ut som direkt när vi kom. Vi trodde att de bilar som fanns parkerade skulle försvinna framåt kvällen men så var inte fallet. Det blev istället fler och fler.  

Vid 4-tiden larmade Bubblan vilt, hon som brukar vara så lugn på natten. Vi brukar ju säga att hon kan hålla sig i ett dygn. Nåja, hon börjar ju, som husse, bli gammal och saker och ting kan ju förändras. Jag hastade i byxor och följde med henne ut i regnet. Och visst kissade hon, men det var inga mängder. In igen, men hon fortsatte gnälla. Hon hoppade upp i husses säng och ville bli klappad men det var ändå inte bra. Sunny gjorde plats i Mattes säng åt Bubblan och när Bubblan lagt sig hos Matte låg hon trygg och tyst till halv nio på morgonen. Vi pratade vid frukost om vad det kan ha varit. Hon brukar definitivt inte göra väsen av sig men det kan varit en mardröm som halvt skrämt ihjäl henne. Vi hittade ingen annan orsak. 

Över SMS-nätet hade kommit varning om stormbyar mellan 08-15. Nästan exakt kl. 08 började det blåsa ordentligt. Blåsten och regnet gav en väldigt höstkänsla. Jag uppskattar verkligen de allmänna varningar som skickas över SMS-nätet. Diskussioner förs ju just nu i Sverige om att använda den funktionen för allmänna varningar. De kan ju meddela om väder, olyckor, bränder osv. Jag är positiv till detta om gränserna för vad som skickas är på rätt nivå. Det finns ju människor som inte lyssnar på radio eller tittar på TV, utan istället lyssnar på Spotify eller tittar på Netflix, de missar ju viktiga varningar. 

Torsdag 5/10. Inköp av bröd och mat stod på programmet och vi beslöt att ta en pytteomväg förbi Lidl i Cuijk, där Sonja brukar handla. Då slog oturen till. Tre dagars stängt pga renovering i butiken så vi fick söka oss vidare. Det fanns en Lidl-butik på bara sex kilometers avstånd så vi satte GPS:en på den. Hur många små vägar finns det i Holland? Gav upp när vi skulle över en bro som bara tillät 2,1 meters bredd på bilen. Vi fick tänka om och på vägen därifrån hittade vi ett litet torg med småbutiker där vi fick göra våra inköp istället. Kanske inte just det vi tänkt oss men det fick duga.  

Efter detta var det dag att hitta den sista av de campingar vi bokat längs vår höstresa, Camping Groenpark i Zele, Belgien. Ett par timmars körning och massor av trafikstockningar längs vägen. Trodde campingen stängde 18.00 och vi var oroliga när vi kom dit 10 minuter över. Det visade sig dock vara lugnt, det var öppet. Gott om plats och vi hittade en bra plats på lagom avstånd från toa/ dusch och reception. Då vi inte hunnit få startnumret till utställningen i Charleroi var vi tvungna att be om utskriftshjälp i receptionen. IT-kunskapen var låg så till slut fick Sonja låna receptionsdatorn för att själv fixa sin utskrift. Själva campingen var lite sliten och för andra gången i vårt husbilsliv hade vi kommit till en camping som inte hade toapapper på toaletterna. Vi har lite svårt att förstå tanken bakom detta, tar folk så mycket papper så det blir stopp i avloppen? Hursomhelst, man får ta med eget papper och det funkar bara om man vet om det innan första besöket där. Hämtmat på kvällen, hamburgare och pommes från det lokala gatuköket. 

På morgonen försov vi oss rejält, vi vaknade 09.30! På nyhetssajterna läste vi att en storm slagit till mot Tyskland/Belgien under dagen innan och på natten. Vi hade haft tur som klarat oss så pass bra. Det regnade under natten och på förmiddagen när vi skulle duscha, tömma toatank, osv inför vidare resa. 

Dags för Frankrike! Vi hade 13 mil från Zele ner till Douai i Frankrike. Det flöt på ganska bra och vi kom fram till Douai vid 3-tiden på eftermiddagen. Vi hittade snabbt mässanläggningen och en parkering där det tyckes bra att stå över natten. Det var fler förvirrade hundutställare än vi där! En norsk dam kom och frågade oss om det ”var här man skulle stå”. Vi chansade! Under kvällen kom det ytterligare kanske 10 husbilar som följde vårt exempel. Vi var i alla fall den enda husbilen från Sverige!  

Under utställningen valde jag att stanna i husbilen med Bubblan och Sunny. De hjälpte husse med korsord och vi hade det lugnt och skönt. Stundtals var det rena parkeringskaoset utanför och det var spännande att följa hur folk tryckte in sina bilar på alldeles för små platser. När de upptäckte att dörrarna inte gick att öppna backade de bort och letade vidare. Ingen koll på hur stora deras småbilar var. Matte och Mimmi skötte sig bra och Mimmi blev BIM. Bästa denna dag blev en passgående hanhund som de dessutom var tvungna att byta handler till för att den skulle prestera ett halvt varv av fem(!) i rent trav. CACIB till Mimmi! Av någon outgrundlig anledning gavs bara cert till franska hundar(!), vi har ställt frågor till arrangören angående detta men inte fått något svar. 

Vi kom iväg lite sent mot Charleroi i Belgien där sista utställningen på denna turné skulle äga rum. 13 mil rakt österut. Väl framme letade vi en stund efter utställningslokalen. Det visade sig vara ett jättestort hus i förkrigsmodell, industribrunt med målade träskivor för fönstren och rostiga galler utanför det. Vi hade cirklat runt det utan att kunna tro att det var i detta hemska hus utställningen skulle vara. Efter ännu lite mer letande hittade vi en parkering precis intill huset där de sista bilarna från lördagsutställningen just höll på att lämna. Ett riktigt dåligt ställe rörande promenadmöjligheter. Platsen var inklämd mellan höga murar och hus och en bit upp passerade pendeltågen högljutt förbi.  

En sökning på nätet gav tips om matställe och Sonja gav sig iväg för att köpa pizza. På tillbakavägen var hon tvungen att passera en lägerplats för stadens uteliggare och pundare. Där fanns några stycken som kommit för att övernatta. Kan förstå att det kändes olustigt att passera dem med tre varma pizzor och de hojtade på henne. Hon fick redogöra vart hon kom ifrån, vad vi gjorde där och vad vi hade för hundar. Det hela förlöpte väl i alla fall och hon kom välbehållen tillbaka med våra pizzor. ”Tre pizzor” kanske ni lade märke till? Ja, dealen var ”köp två och få en tredje gratis”, det var för bra för att missa. Ett par slicar pizza som färdkost på vidare resa är aldrig fel!  

Extremt högljutt, slitet och trånga ringar. Det blev omdömet på detta stället. Sonja träffade ett par damer hon blev kompis med. De var tyskor och ställde ut sina portugisiska vattenhundar. Mimmi skötte sig utomordentligt. Bäst i rasen, BIR! Belgiskt Cert och ännu ett nytt CACIB! I gruppfinalen var det NÄSTAN att hon gick vidare, men det är nästan omöjligt för spanska vattenhundar.  

Efter att ha rastat hundarna satte vi sedan av hemåt! Under regeln ”vi kör så länge vi orkar” startade vi vår långa resa. Efter dryga fyra timmar stannade vi, rastade hundar, tömde toatank och drack kaffe. Efter det korta stoppet fortsatte vi och körde ända upp till Flensburg i Tyskland! 78 mil på nio timmar och 45 minuter från Charleroi! Rejäl träsmak i baken och en rygg som knappt gick att räta på när vi kom fram. Vi parkerade, som på nervägen, utanför Citti Park och jag lade mig direkt i sängen, Sonja fick rasta hundarna. Jag sov nog innan jag stängt ögonen!  

På morgonen, eller kanske mer förmiddagen, skulle vi shoppa loss lite. Jag skulle få någon extra timme att vakna medan Sonja och hundarna skulle gå en längre promenad. Jag var ju ganska mör efter det långa körpasset. Tanken var att jyckarna skulle vara ganska nöjda medan vi handlade i köpcentrat. Det tog väl någon timme innan Sonja ringde. ”-Åhhh, nu har hon gått vilse ….IGEN!” tänkte jag. Men det var något HELT annat. Gråtande berättade hon att hon ramlat. Med fötterna insnörda i hundkoppel fanns det ingen manöverutrymme när en liten lös terrier rusade ut från en bilverkstad de passerade. Hon stöp ikull rakt ut i vägen och fick vansinnigt ont i högerfoten, så illa att hon först inte tog sig upp. En ankommande sopmaskin hade dock vänligheten att ta en omväg runt henne så att hon och hundarna slapp följa med bland allt vägskräp som samlades upp av de cirkulerande borstarna. Den kombinerade terrier- & verkstadsägaren kom ut och frågade henne där hon låg om hon var en ”dog walker”, men när hon nekade till detta, svarade han bara med ”too many dogs”. Till slut hade hon dock samlat ihop de saker som flugit iväg vid kraschlandningen och krupit bort från vägen, fått tag i en stolpe och med hjälp av denna, till slut kunnat resa sig upp på ett ben. Högerfoten var så öm att den inte ens gick att nudda marken med.  

Sonja hade ändå hyfsad koll på var hon befann sig. Jag fick snabbt sätta husbilen i farbart skick och ge mig iväg på räddningsuppdrag. Jag hittade snabbt Sonja och hundarna. På något konstigt sätt fick jag in henne i husbilen efter att ha tagit in Bubblan, Sunny och Mimmi. Vi återvände till Citti Park för att dra upp nya planer. Vi bestämde oss för att göra en snabb sorti på vår resa, vi skulle ta oss hem så fort som möjligt. Jag gjorde ett kort besök på köpcentrat och köpte med mig lite kinamat på vägen ut.  

Vi åkte så snart vi käkat. Över gränsen till Danmark och jag passade på att tanka precis innanför Danmarksgränsen. 8-10 mil innan Köpenhamn har vi ett rastställe ”Antvorskov” där vi alltid brukar låta hundarna rasta. Så blev det även denna gång, med skillnaden att det var Husse som fick rasta dem, det brukar alltid vara Matte. Här är också lagom att ge hundarna avmaskningstabletter när vi är på väg hem till Sverige igen. Sonjas högerfot var väldigt svullen och värkande. Den var helt obrukbar. 

Vid gränskontrollen efter Öresundsbron blev vi kontrollerade av Tullen. Det brukar alltid vara Polisen som står där, men alltså inte denna gång. Eftersom vi dittills inte gjort som man ska, anmäla utförsel och införsel av sällskapsdjur, var kontrollen lite VÄL spännande. Med två hundar fastsatta i selar mellan våra stolar samt en under bordet bakom förarstolen fick vi frågan ”-Inga sällskapsdjur, hundar, katter?” Lite pressad svarade jag: ”- Nej, det är bara vi två”, och så fick vi fortsätta. Sonja blev lite skakad, hon sade att hon själv aldrig skulle vågat svara på det sättet och kunnat hålla masken så. Efter detta anmäler vi nu våra in- och utresor på tullverket, det är ju bara att man ska få ett ärendenummer som man ska ha till hands om någon frågar efter det. Jätteenkelt och gratis att göra på nätet före resorna. 

Vi bestämde oss för att stå i Örkelljunga sista natten på resan. Klockan var mycket och det var för många mil att köra för att komma ända hem. Hittade en pizzeria i Örkelljunga där vi köpte pizza och dessa tog vi med till ställplatsen utanför Bengt i Örkelljunga, den lokala och stora husbilshandlaren. Ett smidigt ställe att stå på, här finns el och man kan tömma toa- och gråvattentank. Jättesmidigt med betalning via Swish. Själv var jag tagen av svår ryggvärk och jag fick kämpa med att försöka få hundarna att prestera både ”ettan” och ”tvåan” innan sovdags, ryggen ville värkligen(!) få komma i avlastning horisontalt. 

Efter en lugn natts sovande tog vi, efter frukost, sikte på vårt permanenta hem. Här blev det inte mycket mer än att landa innan vi bytte till personbil och åkte till akutmottagningen på lasarettet i Alingsås. 

Ett brutet hälben som resulterade i 4 månaders gips blev resultatet av piruetten i Flensburg. Ser man de goda delarna av resan gav de Mimmi två nya CACIB-länder, Frankrike och Belgien. I Belgien krävs fem cert så nu ska väl Matte börja tjata om fler Belgienresor……