En otrevlig period i livet just nu. En farsot som föddes i Kina sköljer över världen, Vi vet ännu inte hur lång tid det tar innan det är över.
Det var dags för löp på både Mimmi och Sunny, Vi hade planerat dejt för båda med en fantastisk kille i Nederländerna. Vi lämnade Maggie hos Bubblans familj inne i Göteborg för att kunna koncentrera oss på Maggies mamma och moster. Vi visste att vi antagligen skulle sakna vårt lilla glädjepiller under resan men vi ansåg ändå att det var bäst så. Det fanns ju in liten aning av oro för Corona-viruset redan när vi åkte men det skulle bli värre. Mycket värre.
Under den dryga veckan vi var iväg hände MASSOR i världen och vi satt där i Amsterdam och följde nyheter på Aftonbladet och på svensk radio. Några dagar innan vi var klara med dejtandet därnere kom besked om att Danmark stängde sina gränser och att polisen där skulle få hjälp av militären att kontrollera gränserna. Det tog en stund innan jag kunde hitta information om att svenskar och norrmän skulle kunna använda Danmark som transitland på sin resa hem.
På campingen i Amsterdam handlade vi frukostbröd varje morgon, Färskt, nybakat och gott. Plötsligt på söndagen, samma dag vi skulle åka kunde man plötsligt inte betala med mynt eller sedlar längre, Personalen ville inte ha kontakt med någonting. En skylt hade kommit upp som informerade om att endast kortbetalning var möjlig. Efter utcheckning senare samma dag fann vi att trafiken i Amsterdam var aningen glesare än vanligt.
Ju längre vi åkte desto glesare blev trafiken. Vi gjorde ett kort stopp i Tyskland för att tanka men körde sedan ända upp till Flensburg där vi ställde oss utanför Citti Park för övernattning. På ställplatsen var det ovanligt många husbilar, 12-13 stycken. Det var några svenskar där men vi gissade att några av bilarna med andra nationaliteter avvaktade om det skulle komma regeländringar så även de skulle kunna resa norrut genom Danmark. Här fick vi via radio information om att Nederländerna som vi just lämnat stängt alla restauranger , caféer osv.
På måndagen skulle vi handla lite innan fortsatt resa. På Calles, som vi nästan alltid besöker, brukar det vara väldigt trång och ute är det nästan alltid svårt att hitta parkeringsplats. Men inte denna gång! Vi var HELT ensamma inne i butiken! Det bruka svämma över av kunder! Jag plockade upp min telefon för att se om det på deras hemsida stod något om att det var stängt i butiken i Harrislee, men inte då, det var öppet som normalt.
Då var det dags för att se om vi blev insläppta för genomresa genom Danmark. Det första vi upptäcker: Den gränspassage där vi alltid åker igenom på hemvägen var stängd och igenbommad. Vi fick leta oss till gränsövergången på stora motorvägen. Vi blev positivt överraskade när det inte var nån kö alls! Man vi blev inte direkt insläppta utan vinkades åt sidan. Där kontrollerade en militärpolis våra pass och vi fick bedyra att vi var på väg hem till Sverige. Han önskade oss trevlig resa och vinkade igenom oss. På andra sidan gränsen, inne i Danmark var det kö. Dryga halvmilen av stillastående bilar. Tyskland hade just stängt gränsen mot Danmark! Dessutom skulle Tyskland dagen efter stänga alla ”icke nödvändiga” affärer! (Jag vet inte om sortimentet på Calles kan kallas för ”nödvändigt” men kanske är det så.)
Vi körde rakt genom Danmark och upp till Örkelljunga för att övernatta. Jag fick besked från jobbet att jag inte var välkommen dit utan skulle arbeta hemifrån kommande veckor och avtalade därför med chefen att jag skulle komma runt Borås och hämta dator och lite annat på hemvägen.
Ja, en resa där vi kände att likt Vasaloppet hann vi precis fram till nästa punkt innan repet drogs precis bakom oss. Det började ju faktiskt redan hemma. Hade Mimmi och Sunny valt att vänta en vecka med löpstart hade vi inte ens kommit iväg!
Nu är det bara att hoppas på att det ”tagit sig” för dem, för den ena eller för båda! Allt rörande hundrelaterade händelser verkar vara avblåst fram till iallafall juli, så det finns tid för småttingar hos oss!