Författare: Husse

Hos oss hette hon som liten ”Cyndee” och hennes nya familj döpte henne till Kajsa. Namnet hos SKK är ”Bubbelmammas Hot’n’ Sweet”. Hon flyttade med familjen Larsen till Gjövik i Norge. Kajsa var en riktig ”darling”, väldigt vacker och väldigt charmig. Det var inte utan att det kändes sorgligt när de lämnade oss för hemresan med sin valp. Vi är så säkra på att familjen och Kajsa kommer ha mycket utbyte av varandra under många år. Stort lycka till, både familjen och Kajsa!

Rocky (Bubbelmammas Hot’n’ Spicy) fick flytta hem till matte Anitha i Strömstad i fredags. Vi lärde känna honom som den som var minst och med flest busiga upptåg med ett hjärta av guld. Tror inte han hade så mycket tid att äta så han var aningen mindre än sina syskon när han flyttade till Bohuslän. Matte Anitha rapporterar att han sköter sig bra, han äter som han ska och påkallar uppmärksamheten när han vill gå ut och besöka toaletten ute. Lille knasboll, vi kommer säkert träffa dig snart igen. Och det ser vi fram emot!

 

Tre av de små har flyttat hem till sina nya familjer. Visst märks det även om de som fortfarande finns kvar busar vilt med varandra. Vet inte hur medveten Bubblan är om att det saknas tre men vi har inte sett att hon oroat sig eller letat efter dem när vi är på promenad. Promenaderna i skogen är en skräckblandad förtjusning hos Husse och Matte och bara förtjusning hos valparna. De är så modiga så att de ger sig iväg på långväga äventyr och det verkar SÅ kul att upptäcka alla pinnar, kvistar och kottar som kommer i deras väg. Det är också tydligt att de vill  kissa och bajsa ute, samtliga sätter sig snart efter vi satt ner dem på marken. De får massor av beröm av oss när de lyckas så bra. Vi har så smått också börjat träna lite inkallning även om de fortfarande är små. Vi sitter på huk och när de kommer springande mot oss ropar vi på dem för att få dem att lyckas och bli överösta med beröm när de blir gullade vid framkomsten.

I morgon söndag flyttar två till från oss och då börjar det väl märkas på allvar att skaran krymper. Vi trodde nog att det skulle vara enormt sorgligt att se hur de nya ägarna far iväg med ”våra” valpar och där man bara ser bakluckan på bilarna försvinna iväg. Men det har varit omöjligt att inte smittas av de nya ägarnas glädje över sina guldklimpar. Två av de som borde haft lättast för att hitta nya hem har vi ännu inte hittat något hem till, det är en liten tjej och en underbar kille som finns kvar. Vi hoppas kunna hitta några som vill ha en perrovalp som kommer sätta guldkant på tillvaron för dem under många år framöver.

Avslutar inlägget med en film där mamma Bubblan leker med sina barn, det var sista lektillfället innan skaran skingrades. Man ser att hon tycker de är roliga att leka med och hon leker tufft men försiktigt med de små. (Filmen är på 75Mb, så en hyfsad förbindelse krävs…..)

Milo, eller Bubbelmammas Hot Shot, blev hämtad av sin nya familj 27/9. Husse som har jägarintressen kommer ta med Milo på viltspårsäventyr, även om vi hoppas att Milo inte behöver konfronteras med björnarna som jagas ibland. Han är ju själv som en liten nallebjörn 😉

Milo flyttar till Per & Susanne med familj i Lima, Dalarna, och blir ju då en dalmas. Vi är säkra på att de kommer trivas ihop på den stora gården där. Vi kommer och våldgästar dig någon gång Milo för att se hur Du sköter dig! Så tills vi ses igen säger vi ”Hej så länge!”

På onsdagkvällen var det dags för första lilla killen att flytta hem till sin nya familj. För oss känns det väldigt skönt i övertygelsen att både familjen och lilla Boston kommer passa varandra perfekt. Senare på kvällen fick vi ett SMS att han skötte sig mycket bra under hemresan och i sitt nya hem.

Familjen Eberstein bor i Floda på bara några kilometers avstånd, Så Bubblan (och Mimmi som kommer bo kvar hos oss) får förhoppningsvis chansen att träffa honom för lek och se hur han växer upp. Som rubriken säger har han fått namnet ”Boston” av sin familj, det låter ju alldeles utmärkt och aningen lättare att ropa på än ”Bubbelmammas Hot Stuff”. (När jag själv var i femtonårsåldern i mitten av sjuttiotalet hette favoritbandet just ”Boston”, kul notis i kategorin ”oviktigt vetande”  (H)   )

Vi vinkar ”Hejdå, vi ses igen” till lille Boston och önskar honom och familjen lycka till! Se till att ta hand om och älska varandra!

 

Resan till veterinären blev protestfylld och högljudd. Att åka bil i burar var tydligen ingen hit efter ljudet att döma. Det luktade väl inte direkt liljekonvalj i bilen när vi kom fram….  🙁

Först av allt var det parvovaccinering av alla små trollen. Det var nog lilla Sunny som hade mest synpunkter på det, men det är alltid hon som har synpunkter och som pratar i tid och otid. Annars var det ingen som verkade ha nåt emot att få något nålstick. De är väl härdade efter att syskonen överfallit och genomborrat varandra med sina små sylvassa tänder. :-[

Efter det var det dags för chipmärkning och besiktning. Chipmärkningen väckte protester hos flera, jag tror det var fyra som tyckte att det gjorde lite ont, även om pipandet väl också var ett tecken på att de blev rädda och bara tyckte det var otäckt. Nålen som förde in RFID-chipet var ju, av förklarliga skäl, betydligt grövre än vaccinationsnålen. Bara själva pappersarbetet med så många som nio valpar var omfattande. Det kändes, klämdes och kollades tänder. Efter att ha gått igenom hela gänget var veterinären förtjust över kullen. ”En mycket fin kull, välskapta, lugna och mycket trygga valpar, något som är väldigt viktigt i den här rasen”. Vår veterinär kunde INTE låta bli att gulla med dem, det märktes att han verkligen gillade Bubblans ”nine wonders of the World” eller ”Bubblans heta hög” som vårt ”arbetsnamn” på valpkullen är hos oss.

Veterinären var ny på mottagningen som han tagit över efter Hans-Jörgen Nielsen som gått i pension sedan han hjälpte oss att få fram valparna. Den nya, Gustaf Elsing, har ALLA chanser att lyckas med sitt arbete. En mycket trevlig, sympatiskt och till synes kunnig djurdoktor. Vi var ju lite oroade över Nielsens pensionering och övervägde byte till annan veterinärmottagning, men det blir tveklöst så att vi stannar på samma ställe trots bytet av innehavare. Detta var inte beroende på att han gillade kullen, det kändes rätt med honom i alla fall. – Bra betyg till dig, dr. Elsing! 😉

Valparna sjöng ikapp bak i bilen på hemvägen och det var skönt för både dem, Bubblan, Matte och Husse när vi åter fick placera dem i utehagen igen efter hemkomsten. Efter lite käk fortsatte sedan lekarna dem emellan.

Ojdå. EXTREMT länge sedan jag bloggade senast! Sanningen att säga har det varit fullt upp, med valpar, med kisstidningar, med plåtande, med bildsorterande och med något dumt som kallas arbete……. PLUS en massa annat. Jag har inte varken hunnit eller orkat 🙁 Skulle också hunnit med att bygga en hemsida som jag heller inte hunnit med. Tänkte dock åstadkomma några raders blogginlägg ikväll.

Det börjar närma sig utflyttning för några av valparna. Även om det inte är alla så känner jag ändå redan separationsångest. Om man är uppe på ärende på natten eller när man tidigt i ottan ska sätta igång morgonkaffet ser man dem. Alla dessa små söta ansikten som följer en och undrar om man kan tänkas plocka upp dem så de får misshandla husses stora näsa eller hans stora grytlappar till öron. För visst, bits, det gör de! Känner som sagt att jag redan nu kommer att sakna de små huliganerna och deras små personligheter, deras nycker och röster. De allra flesta har egna röster som lätt går att urskilja vem det är som låter.

I den bästa av världar hade alla ”hittat hem”, men det är som sagt några godingar som stannar ytterligare lite tid hos oss. Förhoppningsvis kommer det att lösa sig snart för allihopa.

Sitter här på kvällskvisten och tänker på morgondagen då alla ska transporteras till veterinären för vaccinering, chipmärkning och besiktning. Det blir ett äventyr! Hade det varit fyra-fem stycken hade det väl varit EN sak, men NIO. NIO!  :-O   Bubblan ska också med, det är vaccinationsdags även för henne. Hon får visa hur det ska gå till, hon brukar ta sprutor utan att ens blinka.

Sedan är det färdigställande av ”skicka-med-paketen” som valpköparna ska få med sig. Det blir en massa saker i dessa och t ex fotoalbum och bild-DVD tar ju lite tid att färdigställa. Matte arbetar med det ”kompendium” som är skrivs till var och en av småttingarna. På onsdag sedan går flyttlasset för den första lilla killen som inte flyttar längre än till Floda. Vi hoppas att vi får träffa honom lite då och då för lek och annat då vi finns i samma kommun på några kilometers avstånd. Resten kommer vi försöka kontakta för att försöka träffa när vi är på turné på utställningar, rallylydnad och annat åkande med husbilen.

Sedan fortsätter valphämtandet framåt helgen, då det försvinner småttingar till Bohuslän, Dalarna och Stockholm. Det är jättekul att höra alla de namn de fått av sina familjer, vi har ju fortsatt kalla dem för de namn de fick av oss direkt vid födseln som var ”beskrivande” för att vi skulle veta vem vi vägde varje morgon.

Får nog gå upp många gånger inatt för att möta alla 18 små ögonen. En får passa på………

Med de små vassa mjölktänderna på plats, på alla utom en av valparna, ger de varandra bett i öron, tassar och svansar. Allt under offrens högljudda protester. Efter att själv ha blivit utsatt för dessa små huliganders bett i fingrar, tår och hälsenor kan även husse konstatera att det känns ordentligt! Stackars Bubblan har blivit biten och riven på tuttarna, så hon har också flera gånger protesterat högljutt. De är fortfarande väldigt intensiva när de ska ammas av henne. Valparna har nu fått väldigt mycket bus i benen, men det är inte alltid som balans och kordination hänger med intentionerna. Det är faktiskt ganska länge sedan jag spontanskrattat högt så mycket som under de senaste veckorna. 😛

Intresset för valparna ökar en hel del nu. Två av dem är tingade och det är flera valpar i processen av att besökas, beundras och tingas. Vi har flera besök inbokade den närmaste tiden. Klart är iallafall att de fantastiska syskonen kommer att flytta med stor geografisk spridning och vi hoppas framledes få träffa de små underverken när vi åker runt landet på utställningar igen, med början efter årsskiftet 2013-2014. Det känns SÅ spännande att få se hur de kommer att se ut som vuxna! Vi har fullt upp med att ta upp dem och gulla med dem och försöka fördela vår omsorg jämt mellan dem. Det gäller ju att alla ska få mycket gullande och bli vana vid människor, deras händer och hantering. På några av dem ser man en väldig skillnad mellan kloklippningarna, från att förra gången tills nu vid det senaste tillfällle gått från att protestera i högan sky, SOMNA vid kloklippningen!

De har också fått vara ute på ”grönbete” för första gången, vi har alltså låtit dem springa fritt på gräsmattan utan avgränsande kompostgrindar. De är ju fortfarande så små att de håller sig väl inom avstånd så de vet vart mamma Bubblan, matte och husse är någonstans. Det går bra med halva gänget åt gången, tar man ut alla nio blir man lätt nervös när det blir valpöversvämmning på tomten och de drar iväg åt alla möjliga håll. (Ja, även de mest OMÖJLIGA håll verkar det som 😉 ) Vi har haft sådan tur med vädret senaste tiden att de kunnat vara ute 4-5 timmar per dag. Ett par dagar har det regnat och då har de fått nöja sig med att vara i uterummet som vi täckt med gamla mattor och tidningar. 1 skottkärra per dag, det är vad vi fyller med förbrukade tidningar! Och som jag skrivit tidigare, det är ännu mer skit i tidningen när de lämnar oss jämfört med när de lämnar tryckeriet! 😉

Så kommer då femveckorsbilderna, samtliga är klickbara som vanligt!

 

 

Nu har småbubblorna passerat 1 månad. De har verkligen utvecklats i frågon om hur de umgås och leker med varandra. De har så smått smyga på varandra, klumpigt skutta fram och ta tag i kompisens öra eller svans. De har alla utvecklat grova röster som de morrar med, och vi har sett några som blivit riktigt rädda av sitt eget skall. 😀 Alla utom en har fått de första små tänderna genom tandköttet och det gör att när de tuggar på någons öra, nacke eller svans blir det illtjut från den som blir utsatt för denna oömma behandling. Kraften är dock inte så allvarlig än, så husse och matte tycker mest att det är sött när valpisarna kommer och biter oss i tårna. Det kommer säkert att ändra sig snart! :-S

Bubblan verkar tycka allt bättre om de små, fastän deras tänder borde ge henne besvär vid amningen. Det kanske är för att de leker både med varandra och med henne. Mammas svans är jättekul att smyga på och anfalla. Vi hoppas att hon fortsätter vara lika glad i sina barn några veckor till. Till helgen kommer de första valpintressenterna för att träffa alla de små ”wonders of the world”  😉 .  Det är svårt att inte bli förtjust, kan jag lova. Bubblan och tre av hennes barn var iväg med matte en liten sväng igår och när främmande människor tog upp valparna, tillät Bubblan det utan protester, även om hon var väldigt intresserad och hade full uppmärksamhet på de små i händerna på främlingarna. Hon tog det med ro och visade hon det lugn och den klokskap som vi vet att hon har.

Jag har börjat arbeta igen efter fem veckors semester och när jag tassar upp vid 04.30-tiden vill jag inte störa de små i deras sömn. Jag går i nästan helmörker och är så tyst jag kan, men ibland vaknar någon liten kulting till och undrar vad som händer i mörkret. Morrar misstänksamt mot mig, och jag måste tala om vad som händer: -”men din lilla fuling, det är ju bara husse som är uppe och vill ha kaffe”. Valpen tystnar med en gång, vänder sig om och somnar direkt igen. De är bara SÅÅ goa, men de kommer ju att bli stora och vi kan inte behålla alla även om man i dagsläget är helsåld på hela ”The Bubble Bunch” 🙂 Vi fick våra registreringar från Kennelklubben igår och de kommer läggas ut under SKK´s köpa-hund-sajt, vilket vi hoppas på ska få fler valpintressenter att hitta oss. Det finns fortfarande valpar kvar som inte är tingade. Vi hade hoppats på att visa dem utomhus, men det ser ut att komma regn på lördag/söndag, så vi kanske får ta det i uterummet.

I helgen har också perroklubben sin årliga Grännaträff. Där träffas väldigt många av perro-ägare med sina hundar och det ska koras klubbmästare i en rad både seriösa och lekfulla aktiviteter som t ex agility, lydnad och Sveriges snabbaste perro. Det hade varit väldigt roligt att besöka träffen, men det känns om om vi har giltligt förfall detta år. Tidigare har det dessutom krockat med utställningar, så vi har inte varit där. Det är flera saker som vi får ta nästa år istället då vi (kanske) inte har små valpar, så som t ex semesterresa, Ölands skördefest, en massa utställningar och rallylydnadstävlingar. Vi hoppas dock att de som kan besöka Grännaträffen får en rolig helg med fint väder och en massa glada minnen att ta med sig.

Var det någon som undrade över valpbilder? Tyckte jag hörde nåt om det! 😉

 

Det är ledsna miner på en del. Första omgången tänder ska fram och det kan göra ont. Ont på många sätt. Först hos valparna, sedan hos mamma Bubblan och till sist hos matte och husse som säkert inte får ha sina tår ifred från de små vassa synålar till tänder som kommer fram. På stackars Bubblan är det tuttarna som ska tuggas.

Det är tur att inte ALLA tänder gör lika ont hos de små gullungarna. Varje liten kulting ska få 28 mjölktänder. Det är nio valpar, så totalt är det då 252 tänder som ska komma fram! Och de lär ju inte ha ont SAMTIDIGT, alltså gråta mellan t ex 17.30 och 19.00. Nejdå, när den ena slutat ha ont, får nästa på något konstigt sätt ont i SINA tänder och har sedan besvär till NÄSTA får ont i sina. -Konstigt, ett av livets alla mysterier…… hm…. :-S    (en annan reflektion; lägger man till alla 42 ”riktiga” tänder som ska fram efter mjölktänderna på varje ”pälsboll”, så ska kullen tillsammans producera 630(!) tänder. Ah, många tänder bliiir det…… )

Senaste dagarna har bjudit på fantastiskt sensommarväder och småbubblorna har fått vara ute en hel del på en del av tomten där vi har gräsmatta. En liten hage är byggd av en massa kompostgaller, parasoll som solskydd och armens kamouflagenät över alltihop. Kamouflagenätet som skydd mot eventuella rovfåglar och som skydd för direkt solljus som vi låter dem vänjas vid succesivt. De verkar ha det VÄLDIGT mysigt och gott när de är ute, de skuttar och leker, försöker få tag i varandras nackar och svansar och är SÅÅ söta. Efter en liten stunds lek är de sova som gäller och för många av dem gäller då ryggläge. Att de sover på rygg ser jag som ett trygghetsbevis. Känns som de trivs väldigt bra ute, de små trollen. (H)

Namngivningen av valparna är i princip klar och temat blir ”Bubblans heta hög”. Under dagen ska matte åka och ge Pelos ägare ersättning för hans insats i denna historia. De ska ju också då skriva under anmälningen till Kennelklubben för registrering av valpar och namn. Vi har vänt och vridit på några av namnen för att få det, som vi tycker, rätt. De nya ägarna får ju ändå kalla sina fantastiska hundar för precis vad de vill. Jag har ändå valt att låta namnen komma ut på BUBBELMAMMAS.SE först, innan jag börjar använda dem här.

Tillväxt och viktökning är nu riktigt bra, sedan de mer och mer vänjer sig vid hundmat och bara kompletterar med vad Bubblan kan få fram. Favoriten är baby-torrisar mixade med modermjölksersättning och lite majsvälling. Smaskens, tycker valparna! Mamma Bubblan tar gärna det som inte småttingarna får i sig.

 

Bild på tre små syskon som valt att sova tillsammans, alla på rygg

 

 

 

 

 

 

 

Som sagt, tänderna är på väg fram, men ännu så länge får våra skor vara i fred. När de anfaller våra dojjor får vi, som i bilden nedan, ta fram skämsskyltar. Tyckte denna bild jag hittade var fin 🙂  Klicka på den för att se!