Malmö 23/3

Helgen 22-23/3 var vi iväg på utställning i Malmö. Vi startade resan på lördagen och tog det nästan ”obligatoriska” Ullaredsbesöket som vi nästan alltid gör vid resor söderöver. Kanske inte Husses favorit, men man vänjer sig….. Efter att ha armbågats därinne en stund lämnade jag över mina fynd(?) till Sonja och gick ut till vovvarna i husbilen.  De blev glada för sällskapet och jag fick sällskap i sängen när jag rätade på ryggen. Vi styrde sedan kosan mot Ängelholm där vi har vårt favorit-matställe, Pizzeria Sami och Martin som ligger på Järnvägsgatan. Trevliga killar och i pizzeria-genren jättebra mat.

Åkte sedan söderut för nattvilan inför utställningen. Hamnade i Rydebäck på en ställplats och vi anlände dit vid åtta-snåret på kvällen. Det stod redan fyra husbilar där och vi såg att det var ett par av dessa som också var hundfolk. Kanske också sådana som var på väg till eller ifrån utställningen i Malmö. Sonja var ute en långsväng med hundarna och både hundar, matte och husse sov sedan gott hela natten.

Vi hade då c:a fem mil kvar att köra fram till Malmö-mässan på morgonen. Det gick snabbt och lätt, även om området närmast Malmömässan var en stor byggplats med vägavstängningar som följd, men vi var ute i relativt god tid. Det var flera raser före som skulle bedömas i samma ring. Vi träffade genast bekantingar därinne och eftersom Perrofolk är ett trevligt folk gick tiden fort. Lilla Luna, ett av syskonen till våra flickor var på plats när vi kom och det var SÅ roligt att se henne igen, och det är så roligt att hon känner igen oss efter den tid som ändå har förflutit sedan hon flyttade till sin matte och husse i Svalöv.

Det var endast syskonen från Bubbelmammas i valpklassen. Därför tog vi hand om hela prispallen! Luna, som visades av Barbro, vann över våra två tjejer och vi väntade för att se om Luna även skulle lyckas i BIS-valp i stora finalringen. Eftersom perron är så pass ovanlig lyckas det sällan i stora ringen och det var så även i Malmö denna dag. Luna åkte bort ganska snabbt även om vi tyckte att hon var finast av alla. Det hjälpte inte……

Sunny visades av Petra, som gjorde ett jättebra jobb. Det blev också en uppvärmning inför visandet av den hanne som, på hans första utställning(!), hon förde fram till att bli bästa hanne i rasen. Tack Petra för hjälpen med Sunny och grattis till BIM:et!

Vad sade domaren om Mimmi och Sunny då?
Mimmi: ”Medium strong. Correct bite, ears and tail. Nice neck. Good topline, Little soft in moving.  Correct angulations in moving. Very promising!”

2:a med HP.

Sunny: ”Medium strong. Correct bite, ears and tail. Little longer body. Soft topline in moving.  Little open angulations in behind. Correct moving. Promising.”

3:a utan HP.

Det bästa med denna resan då? Att få träffa Luna med familj, Petras framgång med hanhunden och all trevlig samvaro med ”perrofolket”.

Aktivitetsfri helg!

Ja, faktiskt. En helg utan vare sig utställningar eller rallylydnad. Men tro inte att vi var sysslolösa, vi körde upp till Örebro för att delta i perroklubbens årsmöte. Som en där sade ”Varför just Örebro? Det är ju långt för ALLA att åka, utom för de som bor i just Örebro”. Men så var det och efter att behövt byta lokal i panik blev årsmötet av och allt gick bra. Tanken var att vi skulle hålla till i vattentornet ”Svampen” men en vattenläcka där(!) gjorde att styrelsen fick vaska (!) fram ett alternativ. Och som sagt, det blev jättebra. Själv blev jag invald i styrelsen och jag hoppas kunna bidra med tankar och ideér i arbetet med klubben framledes. Hoppas att man kanske kan komma in med andra ögon i gänget och ge ett nytt/annat perspektiv av småskalig avel, hundägare och klubbmedlem. Ett kort styrelsemöte hölls efter årsmötet och alla var trevliga och mycket välkomnande mot mig. Det blir säkert bra.

9/3 Strängnäs

Lördagen den 8:e mars styrde vi kosan mot Strängnäs och småtjejernas första ”riktiga” utställning. På en sådan blir det ju så mycket mer av allting jämfört med en inofficiell. I Strängnäs hittade vi på lördagskvällen en liten fin chinarestaurang som bara den egentligen är värd ett eget blogginlägg. Det var väldigt trevligt och väldigt gott. Natten tillbringade vi i husbilen utanför Svenska hem arena där utställningen var.

På själva utställningen såg vi många bekanta ansikten, samma som man BRUKAR träffa på när man är ute och åker på dylika tillställningar. Det kanske inte är alla man vet vad de heter till namn, men man känner dem i alla fall på något sätt, man hejar, man skojar och man pratar. Som nån skrev på Facebook efter utställningen; ”Perrofolket är i alla fall ett väldigt trevligt folk att träffa, en sådan gemenskap man känner.”  -Och jo, så är det förstås. Kanske beroende på att det är en ganska liten ras, man känner till hundar och ägare i stort (”Åh, då är detta Tjaabo´s lilla dotter”, typ, eller (Åh, då är du brorsa till Svea´s mamma, eller vad hundarna nu kan heta)

Utställningen gick väl hyfsat för våra små tjejer. Hederspris som valp är det bästa man kan få och de fick både Mimmi och Sunny. Dock var det en annan tikvalp som kom före i resultatet eftersom domaren öppet sade att ”Jag gör det enkelt för mig, jag placerar dem som de står”. Eftersom man ställer upp i bokstavsordning och ”Bellamigos” kommer före ”Bubbelmammas”, så kom Bellamigosvalpen före. Om Bellamigosvalpen kommit före med en förklaring hade det varit en annan sak, varför hon var bättre, så hade vi absolut accepterat det. Domaren har rätt att ha en åsikt, men det är lite tråkigt när alfabetet är avgörande. Mimmi var såklart jätteduktig i visningen och Sunny överraskade oss med att också vara jätteduktig, trots att det var jag själv som visade, hon gick jättefint. Jättefina omdömen på båda och kanske var det åldersskillnaden på tjejerna jämfört med ettan som gjorde skillnaden, det fick vi ju som sagt inte klarhet i.