Livet i lådan

Valparna växer för varje dag. Vi väger dem noga varje morgon för att se vem som växer mest och (viktigast av allt) vem som växer minst. Ingen har något dygn backat eller stått still, så i det stora hela är vi nöjda. En av de små ökar dock mindre än de andra så vi prioriterar fram just den valpen vid mjölkbaren. Bubblan sköter sig ännu jättebra även om hon tycker att det är långtråkigt att bara vara i lådan. Vi tillåter henne dock att få vila någon timme ibland utanför lådan om hon matat sina ungar bra precis före. Hon verkar ha en kluven inställning eftersom hon har svårt att helt släppa intresset även om vi ger henne friheten att vara utanför ibland. Hon verkar stundtals lite stressad och flåsar väldeliga, kanske är det beroende på att det blev så många valpar att ta hand om.

Nu kan valparna vara helt lugna och sova för sig själva i 1-1½ timme. Det är väl ett tecken på att de blir äldre, de behöver inte äta hela tiden. De får mer och mer egna personligheter och uttryck. Någon är väldigt förtjust i att börja UNDER(!) raden av syskon vid matdags, kravla sig under alla och sluta vid tutten längst bak. En annan äter jättemycket, kravlar sig sedan mödosamt bort till ett ensamt hörn, rapar ljudligt ett par gånger och lägger sig på rygg och somnar. Några pussar tacksamt på fingret när man klappar dem, en annan protesterar lite grann när man gosar med den. De har nu passerat en vecka och utöver allt annat plåtande har vi tagit de officiella ”en-veckors-bilderna” till den samling bilder som var och en av våra kommande valpköpare ska få ta med hem när de hämtar sin lilla guldklimp.

Nedan några bilder från valplådan (å som vanligt är bilderna klickbara!)

2 svar på ”Livet i lådan”

  1. De flesta tikar flåsar några dagar efter valpning, ibland något längre. Eftersom hon fick så pass många valpar är det inte så konstigt om hon har mycket eftervärkar. Det är varmt också med alla små kaminerna i lådan 🙂
    Hälsningar
    Susanne

    1. Tack så jättemycket för ditt inlägg! Då kanske vi har ett svar på varför hon ibland är ”flåsig”. Hon har fortfarande lite höjd temp lite då och då, men då är det kanske eftervärkar eller något åt det hållet. Vi var ju lite frågande om flämtandet berodde på stress, men inget annat tyder på att hon är stressad. Lugn som en filbunke……. -Och igen, TACK Susanne!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.