Höstresan 2017

Lääääääänge sedan senaste inlägget! När det inte är valptider är väl besökarantalet ”noll” här i min skrivhörna. Jag har dock skrivit lite ”vid sidan om” hela tiden och material saknas inte. Sitter ofta och knappar på lilla surfplattan när vi är ute och åker. Jag har några berättelser från våra resor att delge världen.  🙂

I samband med att Mimmi nu väntar valpar ska denna blogg åter komma igång. Om några veckor blir det liv i luckan och våra valpköpare har ett ständigt behov av att få se bilder och filmer på sina små rultingar. Kanske vill de också läsa om våra äventyr som vi är ute på med husbil och hundar. Annars går det bra att scrolla vidare! 🙂

Jag ”återstartar” Bubbelbabbel med en liten historia om vår höstresa som vi gjorde 2017:
<-><-><-><-><-><-><-><-><-><-><-><-><-><-><-><->

Resan hösten 2017 

Det var äntligen dags för en liten runda med husbilen igen. Liten och liten förresten, det skulle bli två veckor och vi skulle passera igenom Danmark, Tyskland, Frankrike och Belgien. Besöka hundutställningar i de tre sistnämnda. En del av anledningen till resan var att Sonja ville fly landet pga sin jämna födelsedag. Första etappen påbörjades lååångt efter vad jag trott. Jag stressade hem från jobbet och antog att vi skulle åka vid 3-tiden på eftermiddagen. Vi kom iväg kl. 21. Säkra på att få en övernattningsplats utanför Bengt i Örkelljunga styrde vi ditåt. Döm om vår förvåning när det var fullt där! C:a 30 bilar på plats, så det var bara att tänka om. Vi ställde oss framåt 00.30 vid Skåneportens rastplats istället, 500 meter från där vi först planerat.  

Onsdagen den 27/9 var det Sonjas födelsedag och vi firade genom att jag tog en sväng inne på husbilsfirman medan hon och hundarna var ute och gick. Dagens köretapp var låga 30 mil bara och vi hamnade i Odense. På Bilka käkade vi och bestämde oss för att handla nästkommande morgon. Bilka har nämligen frukostbuffe för 10 kronor. 10 kronor! -Ja, du läste rätt!!! Vi stod på natten utanför en husbilsfirma där det skulle finnas en ställplats enligt ADACS ställplatsapp, men trots att vi kommit rätt hittade vi inte själva ställplatsen men vi stod där ändå. 

På morgonen därefter vände vi tillbaka till Bilka. På Bilka kan man köpa frukostbuffe för 10 kronor! -Ja, du läste rätt; Ät så mycket du kan för tio kronor! Visserligen kostar drickat, men 15 för kaffe och 10 för resten måste ändå vara väldigt billigt. Efter frukost åkte vi vidare, denna gång stod Flensburg på GPSen. Det var inte långt att åka så vi kom fram i bra tid för ett besök på Calle i Harrislee intill Flensburg. Inte mycket dryckinköp, det blev mest lite färdgodis. Sonja bestämde sig för att promenera till Citti Park i Flensburg och jag skulle ta husbilen. Vi har stått några nätter utanför Citti och tänkte göra så även denna resa. När jag kom fram fann jag att parkeringsplatsen var avstängd för renovering och beläggning. Var tvungen att tänka om och parkerade på ”vanliga” bilparkeringen istället. Medan jag väntade på Sonja och hundarna kikade jag på nätet om alternativ till ställplats att stå på under natten.  

Jag väntade och väntade. Och väntade. Ingen Sonja, inga hundar. Tröttnade på att sitta i husbilen och bara glo så jag gick in på Citti Park istället. Besökte ett par butiker och strosade runt. Satte mig i en skinnfåtölj därinne och studerade människor en stund. Messade Sonja att jag väntade därinne varpå hon ringde tillbaka bara för att berätta att de var vilse. TROTS GPS och google maps. Suck. Jag satt kvar en stund till därinne och kikade innan jag vände åter ut till husbilen med mina inköp jag gjort. Efter lång väntan kom de ändå till slut. Hundarna var tämligen trötta efter virrandet i Flensburg och lade sig på stört medan Sonja och jag gick in och provianterade på Citti Markt. Lite sprit, lite livsmedel och varsin låda med kinamat på vägen ut. 

Vi chansade sedan på att det skulle finnas ställplats på andra sidan hamnen, intill där det ligger en del finare fritidsbåtar. Det fanns plats. Det var sagt att det skulle finnas 20 platser, men det var nog redan 30 när vi kom, men vi knödde oss in. Otroligt lugn och fin plats att sova på, den. platsen lägger vi på minnet.  

Nästa dag var förflyttningsdag, vi skulle ta oss till Rostock. Sonja och hundarna skulle gå till Famila-affären, ”den ligger bara ovanför backen där”, sade Sonja. Jag skulle köra runt och möta upp utanför affären, en liten tur på sex minuter. Två timmar(!) senare kom de. Det måste varit en fantastisk backe, kanske nåt att åka alpint i, från Famila-affären och ned mot hamnen? [Symbol] Väldigt vad vissa kan navigera fel. 

Resan till Rostock gick bra. Eller Rostock kanske är fel att skriva, vi hade bokat övernattning på Camping Schwaan, ett par mil från Rostock. Som vanligt var det väldigt mycket vägarbeten och stillastående köer, men navigatorn lotsade oss via småvägar så vi slapp dessa tråkigheter. Roligt att få se lite av landsbygden samtidigt, även om det var stressande för att hinna fram innan campingen stängde. Vi hann fram och checkade in. Campingen var mycket bra, rent och snyggt överallt. Ganska låg beläggning men det är väl inte annat att vänta i början på hösten. Skönt att ha el, kunna ladda mobiler och powerbanks och kunna gå iväg och duscha. 

På lördagseftermiddagen åkte vi så in till Messehalle i Rostock inför söndagens utställning. Vi hittade en plats att stå på och en elkabelsrulle att stoppa in vår elsladd i. Några små bjäbbiga hundar störde till en början men efter de gått och lagt sig vid 22-tiden var det ganska lugnt på parkeringen. Framåt efternatten började ett lätt duggregn. Väckning kl. 07, och så vidtog de sedvanliga förberedelserna inför utställning; Frukost, göra iordning kärran med bur och stolar och sedan omklädning till snyggkläder, eller ”cirkuskläder” som jag kallar det. Denna gång för att finnas tillhands som ”backup” om Sonjas bråkande fot inte skulle kunna hålla tempo. 

På plats inne vid ringen var det en lång väntan på att alla de raser som var före oss skulle bli klara. Det var nog sex-sju raser som skulle bedömas före. Flera passerande sällskap visade stort intresse för våra hundar och det blev mycket pratande och förklarande under tiden vi väntade. Till slut var det vår ras. Lite blandad kompott men en liten valp blev jag väldigt förtjust i, den hade en härligt teckning med bl a ett helt svart ben på den förövrigt mestadels vita kroppen. Ett fint svart fält på huvudet var det också. En ungtik blev utslängd direkt då den gjorde ett par utfall mot domaren, och det får de ju absolut inte göra. Rätt av domaren att avbryta, det blir hem och träna på att låta folk komma och böja sig över hunden. 

Mimmi däremot, skötte sig utmärkt och fick fin kritik. Hon blev bästa tik, blev bäst i motsatt kön och vi fick Cert! Hon har nu tre av de fem cert som behövs för att bli tysk champion. Det måste dock gå minst ett år och en dag mellan första och sista så det sista får vi vänta med. Vi ville fira med att äta ute, men vart vänder man sig en söndag då hela Tyskland är stängt? Jo, vi lyckades hitta ett alldeles fantastiskt ställe som låg i ett bostadsområde en bit från Rostock Messe. Kartoffel Stue hette stället och kunde erbjuda riktigt lagad mat till både Sonja och mig. Sonja äter inte kött men fick någon slags potatis/rotfruktsgratäng och jag valde schnitsel som jag t om HÖRDE hur de bankade på innan tillagning. Väldigt god mat på detta ställe, definitivt ett ställe som vi återkommer till. 

Trötta och nöjda stannade vi utanför Calles i Rostock inför natten. Ingen officiellt ställe men vi har bott här tidigare och då har det varit lugnt. Så även denna natt. Granne med Calle ligger Lidl så det blev nybakat bröd till frukost. Sedan en inköpsrunda på Calle innan vi i regnet pressade in våra inköp i husbilens sidofack. Det hade börjat regna på morgonkvisten och det fortsatte under flera timmar. 

Sedan var det dags för ett lite längre körpass i bilen. Vi tog oss till Bockenem där jag hittat en ställplats som enligt beskrivningen verkade OK. Vi hittade rätt plats och det fanns bara en husbil där före, så där fanns det plats. Ställplatsen låg inne i staden intill en idrottsplan och det var tyst, lugnt och skönt. Under kvällen anslöt ytterligare en husbil, så vi var tre som nattade där. Sonja hittade en park precis intill så det fanns bra promenader också i närområdet. Detta var en bra plats att stå på, den sätter vi upp på minneslistan. Vissa vill ju ha full service överallt med toa, dusch osv. Vi står gärna ibland en natt eller två utan dessa faciliteter och här fanns ingen service. Och gratis var det! 

Eurocamp Lienen. Ja, så hette nästa ställe på vår resa. Återigen en del mil att avverka. Vi kom till campingen som låg vackert på sydsluttningen av Holperdolperdalen (jo, det hette så!). Vi blev välkomnade av innehavaren som knappt kunde någon engelska alls. Vi blev anvisade två alternativ att parkera oss på men när vi kom upp dit var båda redan upptagna, innehavaren hade nog ingen vidare koll. Sonja, Mimmi och Sunny gick till receptionen och fixade så att vi fick stå på stenläggningen direkt utanför servicehuset. Det fixade sig alltså till det bättre! Det var kanske inte fullbelagt, men det var väldigt många som bodde här såhär i början av oktober. Det jag blev besviken över var att mobiltäckning saknades och vi stod tydligen helt galet för att få wifitäckning också trots att det skulle finnas antenn på servicehuset intill. Jag hade tänkt att få surfa och uppdatera mig men det smög sig alltså.  

Promenadmöjligheter fanns enligt Sonja i massor och vi båda var överens om att det kändes väldigt rent och fräscht i hygienutrymmena. Varmvatten fanns i massor för dusch. På det hela taget en bra campingplats en bit ut på landet. Vägarna var smala men det gick bra. 

Onsdag 4/10. Vi var då bara 12 mil från Winterswijk i Holland. Vi hann med ett tvåtimmarsbesök i Obelinkvaruhuset innan de stängde. Egentligen ska man nog ha två dagar på sig för att lulla omkring inne på detta varuhus. Nästan dubbelt så stort som Gekås i Ullared, men med bara fritidsartiklar. Allt från husvagnar till grillbriketter och fotbollsskor. Utan nåt egentligt att handla blev det bara några småprylar innan vi vände ut till parkeringen igen. Obelink är inte så smarta att de tillåter övernattning på parkeringen. Jag menar, om de ställde dit en sopbinge och tog 10 euro per natt för övernattning skulle det säkert gå ihop tillsammans med de inköp som görs i varuhuset. Och med den distinkta inriktningen just mot fritidsmarknaden. Eller gör varuhus som Gekås fel, som satsar på ställplats och camping nära varuhuset? 

Efter Obelink åkte vi tillbaka över gränsen till Tyskland. 2,5 mil för att komma till nästa övernattningsplats, denna gång i lilla Borken, på Pröbstinger alle. I en parkliknande miljö, intill s:t Ludgerus kyrka fanns en parkering med dedicerade husbilsplatser. Vad jag uppskattar mina ställplatsappar! Det verkade som om denna parkering tjänade som boendeparkering, vilket det inte såg ut som direkt när vi kom. Vi trodde att de bilar som fanns parkerade skulle försvinna framåt kvällen men så var inte fallet. Det blev istället fler och fler.  

Vid 4-tiden larmade Bubblan vilt, hon som brukar vara så lugn på natten. Vi brukar ju säga att hon kan hålla sig i ett dygn. Nåja, hon börjar ju, som husse, bli gammal och saker och ting kan ju förändras. Jag hastade i byxor och följde med henne ut i regnet. Och visst kissade hon, men det var inga mängder. In igen, men hon fortsatte gnälla. Hon hoppade upp i husses säng och ville bli klappad men det var ändå inte bra. Sunny gjorde plats i Mattes säng åt Bubblan och när Bubblan lagt sig hos Matte låg hon trygg och tyst till halv nio på morgonen. Vi pratade vid frukost om vad det kan ha varit. Hon brukar definitivt inte göra väsen av sig men det kan varit en mardröm som halvt skrämt ihjäl henne. Vi hittade ingen annan orsak. 

Över SMS-nätet hade kommit varning om stormbyar mellan 08-15. Nästan exakt kl. 08 började det blåsa ordentligt. Blåsten och regnet gav en väldigt höstkänsla. Jag uppskattar verkligen de allmänna varningar som skickas över SMS-nätet. Diskussioner förs ju just nu i Sverige om att använda den funktionen för allmänna varningar. De kan ju meddela om väder, olyckor, bränder osv. Jag är positiv till detta om gränserna för vad som skickas är på rätt nivå. Det finns ju människor som inte lyssnar på radio eller tittar på TV, utan istället lyssnar på Spotify eller tittar på Netflix, de missar ju viktiga varningar. 

Torsdag 5/10. Inköp av bröd och mat stod på programmet och vi beslöt att ta en pytteomväg förbi Lidl i Cuijk, där Sonja brukar handla. Då slog oturen till. Tre dagars stängt pga renovering i butiken så vi fick söka oss vidare. Det fanns en Lidl-butik på bara sex kilometers avstånd så vi satte GPS:en på den. Hur många små vägar finns det i Holland? Gav upp när vi skulle över en bro som bara tillät 2,1 meters bredd på bilen. Vi fick tänka om och på vägen därifrån hittade vi ett litet torg med småbutiker där vi fick göra våra inköp istället. Kanske inte just det vi tänkt oss men det fick duga.  

Efter detta var det dag att hitta den sista av de campingar vi bokat längs vår höstresa, Camping Groenpark i Zele, Belgien. Ett par timmars körning och massor av trafikstockningar längs vägen. Trodde campingen stängde 18.00 och vi var oroliga när vi kom dit 10 minuter över. Det visade sig dock vara lugnt, det var öppet. Gott om plats och vi hittade en bra plats på lagom avstånd från toa/ dusch och reception. Då vi inte hunnit få startnumret till utställningen i Charleroi var vi tvungna att be om utskriftshjälp i receptionen. IT-kunskapen var låg så till slut fick Sonja låna receptionsdatorn för att själv fixa sin utskrift. Själva campingen var lite sliten och för andra gången i vårt husbilsliv hade vi kommit till en camping som inte hade toapapper på toaletterna. Vi har lite svårt att förstå tanken bakom detta, tar folk så mycket papper så det blir stopp i avloppen? Hursomhelst, man får ta med eget papper och det funkar bara om man vet om det innan första besöket där. Hämtmat på kvällen, hamburgare och pommes från det lokala gatuköket. 

På morgonen försov vi oss rejält, vi vaknade 09.30! På nyhetssajterna läste vi att en storm slagit till mot Tyskland/Belgien under dagen innan och på natten. Vi hade haft tur som klarat oss så pass bra. Det regnade under natten och på förmiddagen när vi skulle duscha, tömma toatank, osv inför vidare resa. 

Dags för Frankrike! Vi hade 13 mil från Zele ner till Douai i Frankrike. Det flöt på ganska bra och vi kom fram till Douai vid 3-tiden på eftermiddagen. Vi hittade snabbt mässanläggningen och en parkering där det tyckes bra att stå över natten. Det var fler förvirrade hundutställare än vi där! En norsk dam kom och frågade oss om det ”var här man skulle stå”. Vi chansade! Under kvällen kom det ytterligare kanske 10 husbilar som följde vårt exempel. Vi var i alla fall den enda husbilen från Sverige!  

Under utställningen valde jag att stanna i husbilen med Bubblan och Sunny. De hjälpte husse med korsord och vi hade det lugnt och skönt. Stundtals var det rena parkeringskaoset utanför och det var spännande att följa hur folk tryckte in sina bilar på alldeles för små platser. När de upptäckte att dörrarna inte gick att öppna backade de bort och letade vidare. Ingen koll på hur stora deras småbilar var. Matte och Mimmi skötte sig bra och Mimmi blev BIM. Bästa denna dag blev en passgående hanhund som de dessutom var tvungna att byta handler till för att den skulle prestera ett halvt varv av fem(!) i rent trav. CACIB till Mimmi! Av någon outgrundlig anledning gavs bara cert till franska hundar(!), vi har ställt frågor till arrangören angående detta men inte fått något svar. 

Vi kom iväg lite sent mot Charleroi i Belgien där sista utställningen på denna turné skulle äga rum. 13 mil rakt österut. Väl framme letade vi en stund efter utställningslokalen. Det visade sig vara ett jättestort hus i förkrigsmodell, industribrunt med målade träskivor för fönstren och rostiga galler utanför det. Vi hade cirklat runt det utan att kunna tro att det var i detta hemska hus utställningen skulle vara. Efter ännu lite mer letande hittade vi en parkering precis intill huset där de sista bilarna från lördagsutställningen just höll på att lämna. Ett riktigt dåligt ställe rörande promenadmöjligheter. Platsen var inklämd mellan höga murar och hus och en bit upp passerade pendeltågen högljutt förbi.  

En sökning på nätet gav tips om matställe och Sonja gav sig iväg för att köpa pizza. På tillbakavägen var hon tvungen att passera en lägerplats för stadens uteliggare och pundare. Där fanns några stycken som kommit för att övernatta. Kan förstå att det kändes olustigt att passera dem med tre varma pizzor och de hojtade på henne. Hon fick redogöra vart hon kom ifrån, vad vi gjorde där och vad vi hade för hundar. Det hela förlöpte väl i alla fall och hon kom välbehållen tillbaka med våra pizzor. ”Tre pizzor” kanske ni lade märke till? Ja, dealen var ”köp två och få en tredje gratis”, det var för bra för att missa. Ett par slicar pizza som färdkost på vidare resa är aldrig fel!  

Extremt högljutt, slitet och trånga ringar. Det blev omdömet på detta stället. Sonja träffade ett par damer hon blev kompis med. De var tyskor och ställde ut sina portugisiska vattenhundar. Mimmi skötte sig utomordentligt. Bäst i rasen, BIR! Belgiskt Cert och ännu ett nytt CACIB! I gruppfinalen var det NÄSTAN att hon gick vidare, men det är nästan omöjligt för spanska vattenhundar.  

Efter att ha rastat hundarna satte vi sedan av hemåt! Under regeln ”vi kör så länge vi orkar” startade vi vår långa resa. Efter dryga fyra timmar stannade vi, rastade hundar, tömde toatank och drack kaffe. Efter det korta stoppet fortsatte vi och körde ända upp till Flensburg i Tyskland! 78 mil på nio timmar och 45 minuter från Charleroi! Rejäl träsmak i baken och en rygg som knappt gick att räta på när vi kom fram. Vi parkerade, som på nervägen, utanför Citti Park och jag lade mig direkt i sängen, Sonja fick rasta hundarna. Jag sov nog innan jag stängt ögonen!  

På morgonen, eller kanske mer förmiddagen, skulle vi shoppa loss lite. Jag skulle få någon extra timme att vakna medan Sonja och hundarna skulle gå en längre promenad. Jag var ju ganska mör efter det långa körpasset. Tanken var att jyckarna skulle vara ganska nöjda medan vi handlade i köpcentrat. Det tog väl någon timme innan Sonja ringde. ”-Åhhh, nu har hon gått vilse ….IGEN!” tänkte jag. Men det var något HELT annat. Gråtande berättade hon att hon ramlat. Med fötterna insnörda i hundkoppel fanns det ingen manöverutrymme när en liten lös terrier rusade ut från en bilverkstad de passerade. Hon stöp ikull rakt ut i vägen och fick vansinnigt ont i högerfoten, så illa att hon först inte tog sig upp. En ankommande sopmaskin hade dock vänligheten att ta en omväg runt henne så att hon och hundarna slapp följa med bland allt vägskräp som samlades upp av de cirkulerande borstarna. Den kombinerade terrier- & verkstadsägaren kom ut och frågade henne där hon låg om hon var en ”dog walker”, men när hon nekade till detta, svarade han bara med ”too many dogs”. Till slut hade hon dock samlat ihop de saker som flugit iväg vid kraschlandningen och krupit bort från vägen, fått tag i en stolpe och med hjälp av denna, till slut kunnat resa sig upp på ett ben. Högerfoten var så öm att den inte ens gick att nudda marken med.  

Sonja hade ändå hyfsad koll på var hon befann sig. Jag fick snabbt sätta husbilen i farbart skick och ge mig iväg på räddningsuppdrag. Jag hittade snabbt Sonja och hundarna. På något konstigt sätt fick jag in henne i husbilen efter att ha tagit in Bubblan, Sunny och Mimmi. Vi återvände till Citti Park för att dra upp nya planer. Vi bestämde oss för att göra en snabb sorti på vår resa, vi skulle ta oss hem så fort som möjligt. Jag gjorde ett kort besök på köpcentrat och köpte med mig lite kinamat på vägen ut.  

Vi åkte så snart vi käkat. Över gränsen till Danmark och jag passade på att tanka precis innanför Danmarksgränsen. 8-10 mil innan Köpenhamn har vi ett rastställe ”Antvorskov” där vi alltid brukar låta hundarna rasta. Så blev det även denna gång, med skillnaden att det var Husse som fick rasta dem, det brukar alltid vara Matte. Här är också lagom att ge hundarna avmaskningstabletter när vi är på väg hem till Sverige igen. Sonjas högerfot var väldigt svullen och värkande. Den var helt obrukbar. 

Vid gränskontrollen efter Öresundsbron blev vi kontrollerade av Tullen. Det brukar alltid vara Polisen som står där, men alltså inte denna gång. Eftersom vi dittills inte gjort som man ska, anmäla utförsel och införsel av sällskapsdjur, var kontrollen lite VÄL spännande. Med två hundar fastsatta i selar mellan våra stolar samt en under bordet bakom förarstolen fick vi frågan ”-Inga sällskapsdjur, hundar, katter?” Lite pressad svarade jag: ”- Nej, det är bara vi två”, och så fick vi fortsätta. Sonja blev lite skakad, hon sade att hon själv aldrig skulle vågat svara på det sättet och kunnat hålla masken så. Efter detta anmäler vi nu våra in- och utresor på tullverket, det är ju bara att man ska få ett ärendenummer som man ska ha till hands om någon frågar efter det. Jätteenkelt och gratis att göra på nätet före resorna. 

Vi bestämde oss för att stå i Örkelljunga sista natten på resan. Klockan var mycket och det var för många mil att köra för att komma ända hem. Hittade en pizzeria i Örkelljunga där vi köpte pizza och dessa tog vi med till ställplatsen utanför Bengt i Örkelljunga, den lokala och stora husbilshandlaren. Ett smidigt ställe att stå på, här finns el och man kan tömma toa- och gråvattentank. Jättesmidigt med betalning via Swish. Själv var jag tagen av svår ryggvärk och jag fick kämpa med att försöka få hundarna att prestera både ”ettan” och ”tvåan” innan sovdags, ryggen ville värkligen(!) få komma i avlastning horisontalt. 

Efter en lugn natts sovande tog vi, efter frukost, sikte på vårt permanenta hem. Här blev det inte mycket mer än att landa innan vi bytte till personbil och åkte till akutmottagningen på lasarettet i Alingsås. 

Ett brutet hälben som resulterade i 4 månaders gips blev resultatet av piruetten i Flensburg. Ser man de goda delarna av resan gav de Mimmi två nya CACIB-länder, Frankrike och Belgien. I Belgien krävs fem cert så nu ska väl Matte börja tjata om fler Belgienresor…… 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *