Idag är en dag vi sent ska glömma. Bubblan hade mått lite dåligt på natten och Matte, som sov på en luftmadrass intill hennes valplåda var ute med henne flera gånger. Vid 8-tiden gick jag ut med henne och såg att när hon skulle göra ”nummer två”, så rörde sig hela kroppen som i en vågrörelse. Jag sade när vi kom hem att jag anade att något var på gång. -Mycket riktigt, en stund senare satte allt igång. Första lilla killen kom ut med rumpan först och Bubblan hade absolut noll i kraft att hjälpa till med födseln, nästan obefintlig krystning. Tyvärr blev denna lilla valp hängandes för länge halvvägs ut, så den kvävdes då navelsträngen ströps av. Vi försökte hitta liv i den en stund, men akutringde vår veterinär som sade till oss att snabbt komma. Snabbt som ögat lastade vi in Matte, Bubbla och valp i bilen och åkte till mottagningen. Vi kunde där tyvärr bara konstatera att denna lilla varelse inte gick att rädda.
Sedan hände det liksom inte mer. Bubblan låg bara och flåsade och inget hände. Veterinären fattade beslut om att ge kalk och oxytocin via sprutor så att det skulle ”sätta fart”. Detta gav snabbt resultat så det föddes fram en vit hanvalp med svarta öron och svart runt ögonen. Jättehärligt tecknad. Sen kom en svart hane med lite lite vitt på bröstet och någon liten markering på bakfötterna. Sen kom det en helsvart tik med lite vitt på hakan och bröstet. Det här tog lång tid, cirka fyra timmar sen första valpen därhemma.
Eftersom detta typiskt nog skedde på en tisdag, var det den veckodag i veckan som veterinären stänger sin mottagning i Lerum vid lunchtid för att hålla sin ”filial” öppen i hemmet i Bollebygd på eftermiddagen. Röntgen togs för att se hur många valpar som fanns kvar, för att fundera över om vi skulle åka hem och försöka fortsätta valpningen hemma eller följa med till Bollebygd. Bilderna visade att det var två eller tre kvar plus en på väg nära födsel. Med den fasa vi kände efter att ha förlorat ”nummer ett” hemma, valde vi att åka med till hans mottagning i hemmet.
Någon kanske tror att resan till Bollebygd gick lugnt och smärtfritt? -Glöm det! På krokiga Härskogsvägen kom efterbörden av två valpar som dröjt sig kvar efter de små senaste underverken ploppat ut. Strax före Bollebygd kom en valp till! Detta kan vi kanske kalla en snabb födsel då det skedde på motorvägen R40 i 145km/h. En vacker, nästan guldfärgad liten tjej (som fick det temporära namnet ”Goldie” pga sin färg.). 🙂
Innan vi gick in fick Bubblan en liten kisspaus och det verkade som nästa lilla gynnare skulle komma där utomhus. Fem minuter efter hon kommit in var det dags IGEN! Valp nummer sex(!) såg dagens ljus, en svart liten tjej med lite vitt på bröstet och lite vitt på alla fyra fossingarna.
Sedan var det åter lugnt…….
I en timme………
Nummer sju (7) kom fram. Detta var en helsvart kille med några vita skäggstrå på hakan, precis som husse :-$ Så avslutades raden av de småbubblor som visat sig på röntgenbilderna. Vi lät Bubblan vila i en timme, sedan gjorde veterinären en undersökning och sade att alla nu var ute. Dock var livmodern lite svullen och Bubblan fick en injektion med antibiotika mot detta. Vi lastade sedan in detta stora gäng i bilen; Matte, Bubblan och sju småbubblor. Hemresan gick betydligt långsammare än resan dit kan meddelas…… (H)
Vi bäddade rent i valplådan för Bubblan och de små. Plösligt säger Matte: -Kom, det är något som inte stämmer här. En valp YTTERLIGARE! Denna kom som den första, med rumpan först. Nu visste vi att så fort tillräckligt mycket av valpen var ute för att kunna få tag i, skulle fosterblåsan punkteras och valpen dras ut. Det gick jättebra! En helvit tik, också bedårande! Medan Matte sedan var ute på ett litet ärende satt jag och kikade lite i valplådan. Fantastiskt, ÅTTA små underverk.
-Men, vad gör Bubblan? Vad är det som händer? Jo, tro det eller ej, en NIONDE valp kommer fram och JAG fick vara barnmorska! Matte dyker samtidigt upp i dörren och får också se när Bubblan gör denna nykomling ren och torr. Denna lilla valp var en helsvart mycket fin hane.
Nu sitter vi och stirrar fånigt. Kan det bli såhär? Är det klart nu? Kommer Bubblan att klara av att ta hand om nio valpar? Just nu är hon chockad och totalt utmattad. Vilken dag….
Nedan bilder från dagen, den sista med hela stora gänget, bilderna är som vanligt klickbara!
Så roligt!
Jag har precis hittat er bloggsida och tittat på de underbara valparna. 9 st är många att hålla reda på. Sedan kan jag tala om att vi just har kommit6 hem från en långhelg i Kalmar. Dock inte från Smedby. Jag är uppvuxen i Kalmar och har mor, syskon, son med familj i Kalmar med omnejd. Älskar Kalmar fast det är inget fel på Göteborg heller.
Många valpar ÄR det! Tror vi sågs i Klippan på lydnadsläger för ett par år sedan och kom på att vi båda hade Kalmar som ”hemmahamn”. Matte lurade dock mig över till den andra kusten. Kika gärna in här ibland, misstänker att jag har svårt att låta bli skrivandet nu när det händer så mycket 🙂 //Pelle, husse & ”morfar”.
Hej dig Bubbland och Hej Matte och Husse!
Har precis hittat till er blogg. Vilka äventyr när valparna skulle födas. Jag satt och skrattade när jag läste, men inser självklart att det var både läskigt och ovanligt med så många valpar och en så utdragen födsel… Vill bara säga lycka till! Kommer att följa er här på bloggen. Valparna är helt underbart söta!!!
Tack, Katarina! Ja, valpningsdagen var ett äventyr vi sent ska glömma. Nu är det betydligt lugnare, vi sitter vid valplådekanten och dumflinar. Bubblan, matte och jag är väldigt trötta och väldigt lyckliga. Det finns nio andra som på något underligt sätt är väldigt pigga, i alla fall emellanåt. Om några månader kanske vi ses på utställningar igen…..